Rusa till:                                                                                  .

Dead Man
Drama / västern från 1995. Regi: Jim Jarmusch. Svart/vit. Med Johnny Depp, Gary Farmer och Iggy Pop b.l.a.
Detta är ett sant konstverk och jag kommer nog aldrig att bli mig själv igen. Skaparna av denna estetiska totalupplevelse i bild och ljud är bara att tacka. Jag trodde inte att det fanns något så här vackert.
Jag ska försöka att ge en bild av filmen utan att känslorna tar över för mycket....
Det är 1800-tal i USA. Bokhållaren William Blake har, efter sina föräldrars död, sålt alla sina ägodelar för att ta tåget till ändstationen Machine, längst ute i den vildaste västern, där han blivit lovad ett jobb på järnverket. Tyvärr går det snett för William, han mördar järnverkschefens son i självförsvar och flyr ut i ödemarken med ett pris på sitt huvud och halva USA efter sig. Som tur är finns Nobody, indianen som läst poesi av den engelske poeten och konstnären William Blake när han var liten. Han tror nu att hans barndoms idol återuppstått från det döda och ser det som sin uppgift att hjälpa honom. 
Det är handlingen i stort. Vad som är mer intressant är dock den inre resa som William företar sig, eller rättare sagt som ödet tvingar honom att göra. Han har förvandlats till något helt annat än den fredlige antivåldsman han var, och tvingas lära sig vapnens poesi för att överleva. Men samtidigt måste han undra vad han flyr ifrån, och vad han flyr till - egentligen. Livet har förvandlats till en flykt  undan ödet, en dag i taget, men utan mål. Samtidigt tynar William bort mer och mer av hunger och skador och tillslut återstår bara en blek gestalt med en dimbild av verkligheten.
"Some are born to sweet delight, some are born to endless night."  Se filmen. 
 

Face / Off
1997, Regi: John Woo. Med John Travolta, Nicholas Cage, Joan Allen och Alessandro Nivola  m.fl.
Jag måste erkänna att jag har fördomar mot actionfilmer, men en god vän som sett denna film tidigare övertalade mig och det är jag glad för!! Vi hade en kanon filmkväll och vred oss i plågor när vi förstod vad den på alla sätt motbjudande Castor Troy hade gjort inne i operationssalen.....
Tyvärr, eller kanske inte tyvärr i alla fall, är den obligatoriska jakten i slutet av filmen  - med fullt påblås av specialeffekter - outhärdligt lång. Men det är i och för sig en av poängerna med Face/Off, att den är outhärdlig på ett skönt sätt, ungefär som när man domnar i foten och det kittlas och sticker och man blir alldeles galeeeennnnn men man vet ju att det snart går över.....
En jäkla bra rulle, helt enkelt!!
 
 
 

Patch Adams
Drama / Komedi från 1998 med Robin Williams, Monica Potter och Daniel London. 
Regi: Tom Shadyac.
Patch har glömt meningen med livet och skriver in sig själv på psyket. Där märker han hur mycket han egentlign tycker om att ta kontakt med människor och se dem "under yten", försöka förstå dem. Ganska snart inser han att han inte har något på Psyket att göra längre och full av ny livslust söker han in till ett läkaruniversitet för att bli läkare och få ägna sig åt att hjälpa människor. Tyvärr blir det inte så som han tänkt sig eftersom universitetet inte delar hans människosyn. De har snarare rakt motsatt syn på människor och läkare! Men Patch är envis, han tror benhårt på "sin" medicin: att öka människors livskvalitet gemnom humor och värme. Han leker clown inne på barnavdelningen när ingen ser och smyger runt i sjukhussalarna och sprider glädje bland patienterna - till universitetsprofessorernas stora förtret! Patienterna, de är ju sängnummer eller "fall" och behöver mediciner och operationer, inte en massa humortjafs och trams.....
Parallellt med studierna utvecklas också en romans mellan Patch och en av de kvinnliga studenterna, som från att ha tett sig helt omöjlig växer sig mycket stark. 
Hur ska det gå...
Omslaget till videokassetten är verkligen missvisande; det här är ingen lättsam komedi med pajkastning och trickfilmning som man hyr för att skratta åt, trots att det kanske verkar så.  Filmen har ett väldigt tydligt och starkt budskap och tårarna är fler än skratten... Åtminstone var det så jag upplevde filmen! Tyvärr stör det att filmmakarna har försökt göra komedi av historien genom att lägga in grimaser, löjliga skämt och Robin Williams i huvudrollen. Det är inget fel på honom men han är liksom skapt för komedier, inte draman.
Jag tycker att de skulle ha låtit filmen få vara ett rent drama och tryckt på det istället!
 
 

The Straight story
Drama från 1999 med Richard Farnsworth och Sissy Spacek. Regi: David Lynch.
Alvin Straight är 73 år och bor i en håla i USA med sin dotter som snickrar fågelholkar. Själv är han rätt skröplig och ägnar sig mest årt att klippa gräsmattan med sin åkgräsklippare eller beundra stjärnhimlen under stjärnklara nätter.
En dag får Alvin besked om att hans bror Lyle har drabbats av en hjärnblödning. Alvin skildes från sin bror efter ett rejält gräl för tio år sedan och sedan dess har de inte hört av varandra. Alvin inser att han kanske inte får fler chanser att se sin bror i livet och fattar ett snabbt beslut: han ska själv fara och hälsa på Lyle, som bor 50 mil bort, i en annan delstat. Alvin är halvblind och har därför indraget körkort, hans höfter håller med nöd och näppe för att gå över gräsmattan och han är verkligen inte i toppkondition, men vadå - han har ju en åkgräsklippare! 
En liten pärla till film som jag verkligen rekommenderar, speciellt till alla blivande regissörer och filmmakare. Storyn är okomplicerad, nästan löjligt enkel. Hur ska detta kunna hålla i en tilmme och 47 minuter undrar man, men det gör det, och med råge!
Filmen har nominerats till en Guldbagge (bästa utländska film), nominerats till två Golden Globe, Richard Farnsworth nominerades till en oscar för bästa huvudrollsinnehavare, för att bara nämna några av alla utnämningar och nomineringar...

Ransom
Drama från 1996, regi: Ron Howard. Med Mel Gibson, Rene Russo, Gary Sinise, Brawley Nolte, Delroy Lindo, Liev Schreiber, Lili Taylor, Donnie Wahlberg m fl. 
Ransom är engelska för lösensumma och det är just vad filmen handlar om: Mel Gibson spelar den förmögne Tom Mullen vars son kidnappas av Jimmy Shaker (Sinise) med kumpaner som kräver 2 miljoner dollar i lösen för att återlämna sonen. Den förtvivlade Mullen tar hjälp av FBI som dock lyckas klanta till det hela när dramat är på väg att få sin upplösning. Mullen inser då att han inte kommer att få återse sin son bara genom att betala snällt och gå kidnapparna till mötes. Han tänker om och  beslutar att ta saken i egna händer. En helt OK men inte särskilt "thrilling" film. Men det utger den sig väl inte för att vara heller. Filmen har en bra story och är välspelad. Donnie Wahlberg gör en jättegullig kidnappare med empati, som bjuder på choklad och kiddie flakes (eller vilka flingor det nu är han handlar). Det skjuts friskt emellanåt och åtskilliga ampuller med fejkat blod går åt. Tyvärr når Ransom aldrig längre än just till betyget "bra". Det är lite synd att man inte spelat mer på det delikata "rollombytet" som Sinise hamnar i  - det hade kunnat bli riktigt härligt plågsamt om situationen då hade skildrats mer ur hans synvinkel  -  kanske hade hans roll på så sätt kunnat göras mer nyanserad.  Nu framställde filmen hans reaktion på Gibsons utspel mer som "fan också, vad ska jag hitta på nu då." En annan skulle ju skjuta sig direkt.
 
 
 
 

The Shawshank redemption
Drama från 1994 i fängelsemiljö med Tim Robbins och Morgan Freeman.
Regi:
Det här är en riktigt bra film som borde passa även de kräsnaste filmslukare och jag vet att den är högt rankad på många listor i stilen "tidernas bästa film". Med all rätt!  Filmmakarna verkar ha hittat mitt i prick men det är svårt att säga precis vad det är som gör filmen så bra. Jättebra skådespelare naturligtvis, och stark och entydig uppdelning av det onda och det goda, vilket i det här fallet gör att man sympatiserar starkt med de goda karaktärerna. Jag tror att det är att filmen  är LAGOM - och vågar vara det. Den är inte ansträngd på något vis. Den är enkel men ändå raffinerad och den gör att man mår bra, känner sig tillfreds! Och eftersom det är vad människan strävar efter måste "shawshank" vara rena lyckopillret. Så hyr den!!
 
 

What's eating Gilbert Grape?
Underbar film från med Johnny Depp, Leonardo DiCaprio och Winona Ryder.
Regi: Lasse Hallström.
Gilbert lever ett urtrist liv i en håla i USA. Hans mamma är den fetaste världen skådat, hans systrar är dryga och han måste se efter sin utvecklingsstörde lillebror som hela tiden försöker smita iväg och klättra upp i något högt torn. Man anar hela tiden hur frustrerad Gilbert måste vara inuti och hur han längtar efter något...annat. Men så en dag dyker HON upp..
 

Farväl min konkubin
Kinesiskt drama från med bla. Leslie Cheung.
Regi:
Jag måste erkänna att jag inte alltid hängde med fullständigt i handlingen när jag såg denna film en sen kväll. Kinesiska filmer ÄR annorlunda än amerikanska och man måste koncentrera sig ibland för att hänga med. Men samtidigt är skildringen av människornas öde mycket gripande, så det är inte svårt att behålla koncentrationen!  Konkubinen här är en liten pojke som lämnas av sin mamma till vad som närmast kan betecknas som en kinesisk opera-skola, men med garanterat grymmare lärometoder än i Sverige... Man får följa den lille pojken från hans första misslyckanden i skolan och det ständiga hotet från mästaren. han får också en riktig vän - som senare blir hans motspelare när de vuxit upp och börjar spela opera. Det visar sig nämligen att de båda är riktiga talanger, och vår lille pojke blir en av de få och hett eftertraktade "manliga kvinnosångarna" - han spelar alltså kvinna på operan. Nu är de båda avgudade stjärnor men livet blir inte lättare för det. Svartsjuka kan förblinda och förstöra  - och slutet på filmen blir mer dramatiskt än man kan tro.
 
 

Ett rum med utsikt
Romantiskt med Helena Bonham Carter och Julian Sands.
 
 

Stekta gröna tomater på whistle stop café
Dramakomedi från 1991. Regi: Jon Avnet. Med Kathy Bates, Mary Stuart Masterson, Mary-Louise Parker och Jessica Tandy. 
Mys-film och trendsetter som följdes av en hope liknande filmer för VUXNA TJEJER. Och jag förstår att många ville kopiera den, för den är bra och väcker lagom medkänsla. Som bonus får du lära dig hur man beter sig på en parkeringsplats. Towanda! 
 
 

Den engelske patienten
Vacker så det gör ont! Romantik med Ralph Fiennes, Kristin Scott Thomas och Juliette Binoche. 
Ralph Fiennes specialitet verkar vara att göra riktigt excentriska rollfigurer, som vinner ett slags hatkärlek hos publiken. Man vet inte riktigt vad man ska känna, sympati eller förakt? Samma sak i den här filmen - åtminstone i början. Fiennes rollfigur är en pilot som skadats under kriget och nu - åldrad - ligger på vad som förefaller avar dödsbädden i en gammal kåk på landet där han får ömsint vård av J.Binoche. Hans livs historia spelas upp och vi får möta honom som ung när han fann den stora kärleken. jag ska inte säga så mycket om förloppet men filmen innhåller en hjärtknipande vacker scen i öknen - du vet, när du kommer dit.  Då ändrades min uppfattning om den tidigare så tvetydige huvudrollen.

Stinsen Brinner...filmen alltså
Farskomedi av Galenskaparna och After Shave från den tiden då de fortfarande var roliga...
 
 

Of Mice and men
Drama från 1992. Filmatisering av John Steinbecks roman i regi av Gary Sinise. Med Gary Sinise och John Malkovich.
Det här är en av mina absoluta favoritfilmer och jag tror att jag skulle kunna se den hur många gånger som helst. Den är en pärla! Se den!
 

Brassed Off
Underbar dramakomedi från 1996 med Ewan McGregor och Pete Postlewhite.
I det walesiska gruvsamhället faller allt som ett JAS-gripen-plan. Gruvan ska läggas ned - livet i samhället ska dö ut. Det lilla lokala brassbandet räknar sina sista träningstillfällen. Familjerna har ont om pengar, stämningen är körd i botten. MEN.... då kommer den änglalika uppenbarelsen till orten. Hon är snygg och smart - och hon spelar brass! Inspirerade av henne lyckas gubbarna få nytt hopp och dessutom finns en som känner extra varmt för henne! Se den här filmen, den är jättebra - och innehåller dessutom ett verkligt känslofyllt framförande av "Oh Danny Boy". 
 
 
 

Dansar med vargar
Kevin Costner har regisserat och spelar även huvudrollen i denna annorlunda "westernfilm". En klassiker!
 
 

Att Leva
Också detta en kinesisk film som mer skildar ett "vardagligt" människoöde under tiden före och under kommunismen. Mycket bra och engagerande! jag tyckte också att den här filmen var lättförståelig, Åtminstone jämfört med "konkubinen". Det är också en helt annan slags mäniskor vi får möta (låt dig inte luras av hur ders livssituation ser ut i början ...)
 

Donnie Brasco
Gangsterdrama från 1997. Regi: Mike Newell. Med Al Pacino och Johnny Depp. FBI-agenten Joe Pistone tar ett alias som gangstern Donnie Brasco för att kunna lösa maffiahärvan. Han hade dock inte räknat med att han skulle finna en äkta vän bland de personer han var ämnad att spionera på. Plötsligt har han hamnat i ett moraliskt dilemma... Tät men samtidigt lite småmysig maffiafilm a la äkta Mafioso Italiano. Inte speciellt övertygande från början men blir bättre och bättre ju längre in i filmen man kommer. Trots en del magstarka scener känns det helt klart som ett drama, inte en thriller eller action.Härliga och färgstarka rollprestationer. 
Helt klart sevärd!

Dead man walking
Omskakande drama från 1995. Regi: Tim Robbins. Med Sean Penn och Susan Sarandon. En våltäktsman och mördare väntar på dödsdomen i ett amerikanskt fängelse. han möter en modern "nunna" som kommer för att tala och stötta. Mellan dem uppstår ett säreget band, som filmen lyckas framställa på ett otroligt sätt. Här får du ett praktexempel på att man inte måste använda en massa trickfilm, expolsioner och "häftig action" för att fängsla publiken. 
It's what's going on in your head that counts... Ingen kan gå oberörd ur video-soffan efter att ha sett denna film. Jag var helt skakis!
 

En fisk som heter Wanda
Komedi från 1988 med härlig Monthy-Pyton-karaktär här och var. Regi: Charles Crichton. John Cleese, Michael Palin och Kevin Kline gör helt underbara karaktärer i denna färgstarka och verkligt roliga film. Tyvärr blev jag snabbt less på Jamie Lee Curtis överdrivna karaktär, hon var inte speciellt rolig. Hon ledde storyn, men medspelarna var de som levererade humorn. Trots det:  den misslyckade djurvännen Ken är obetalbar och den här filmen måste du helt enkelt se - kvickt!
 
 

The Hudsucker proxy
En bröderna Cohen-film från 1994. Med Tim Robbins, Jennifer Jason Leigh och Paul Newman.
Galen och helknäpp men sådant gillar jag! Om en film ska vara rolig, ska den vara helt urflippad anser jag och "Hudsucker" klarar det ganska bra. Men ändå är den lite tragikomisk... 
 
 

Casablanca
Filmernas film med "Bogie" och Ingrid Bergman. 
Den här filmen borde alla se för den har en bra story och äkta "klassiskt" skådespeleri med överdriven dramatik i rörelser och repliker. Säger han "Play it again, Sam" egentligen?
Tja, se själv!!

Forrest Gump
Från 1994, Regi: Robert Zemeckis. Med bla. Tom Hanks, Robin Wright och Gary Sinise. Forrest Gump är lite efterbliven jämfört med de flesta i sin omgivning, men han är snäll... han berättar sagan om sitt liv i den här varma komedin.  Det är inte svårt att förstå varför alla älskar den här filmen.  Man tar den direkt till sitt hjärta. Innehåller många underbara källor till citat. Forrest Gump är kanske den nye Messias?
 

Rain Man 
Drama från 1988 med Dustin Hoffman och Tom Cruise. En oscarsbelönad och hyllad klassiker som handlar om hur Charlie konfronteras med sin dittills okände, autistiske bror Raymond efter att deras far testamenterat sin förmögenhet till Raymond. Charlie "kidnappar" Raymond och de far iväg igenom USA. Under den resan hinner mycket hända, som förändrar dem båda och knyter starka band mellan dem.  jag tyckte inte att filmen var något vidare i början men den växte och ju mer jag tänker på den, desto mer gillar jag den!
 

Lejonkungen
Tecknad Disneyfim från 1994
Det här är en film jag gillar skarpt! Den är vacker och har karaktären av en saga. Den är inte förstörd av speedade apröster som spottar ur sig dagisrap och far över rutan så man får epileptiska anfall. Musiken är proffsig och stämningsfull, Elton John står ju bakom den. Det går bra att se den här filmen flera gånger utan att tröttna!

Pump up the volume
Drama från 1990. Regi: Allan Moyle. Med Christian Slater i rollen som den till synes tillbakadragne skolkillen som ingen lägger märke till på dagen. men på kvällarna sänder han piratradio hemifrån och hans kanal lockar alla traktens ungdomar att sitta som klistrade framför radion. Ingen vet vem det är som ligger
bakom utsändningarna, men ungdomarna påverkas av budskapet och en upprorisk stämning växer fram.. Jag tycker att det är en riktigt bra film!
 
 
 
 

Edward Scissorhands
En romantisk saga från med Johnny Depp som den sorglige Edward med saxar till händer.
 
 

En värsting till syster
Whoopi Goldberg
Får man gilla Whoopi Goldberg? Äh, skit samma, jag gör det i alla fall. Hon är rolig, riktigt rolig, och en självklar huvudrollsinnehavare - hon står alltid i centrum. Det är inget fel alls på den här filmen, jag tycker att det är en av de mer lyckade komedierna som finns. man skrattar och blir glad, gôtt va?

En värsting på wall street
Komedi från 1996 med Whoopi Goldberg. Regi: Donald Petrie.
Du vet ju redan att jag gillar Whoopi och den här filmen gjorde mig inte besviken, tvärtom är den ännu roligare än "En värsting till syster" - utan att vara larvig. Typisk film att se flera

Rusa ifrån:                                                                            .

Änglagård I och II
"Stjärnspäckat" svenskt drama av Colin Nutley med Helena Bergström, Rikard Wolff, Ernst Günther, Per Oscarsson, Sven Wollter, Reine Brynolfsson, Carl-Einar Häckner och Tord Peterson för att nämna några.
Det här är inte dålig film på något sätt med ändå ganska trist tycker jag. Väcker inga känslor direkt - det är mer som en komedi fast utan själva komedin. 

Notting Hill
från 1999.
Rosad och älskad romantisk komedi med Hugh Grant och Julia Roberts. Lättsam historia som har alla säkerhetslinor uppspända för att garantera en ny kassasuccé. Det märks. Det känns som om jag sett filmen minst fem gånger tidigare och förutsägbarheten är så total att man inte tror att slutet kan vara så banalt. Fast det är ganska kul när Hugh säger "whoopsiedaisies"!!
 

Livet från den ljusa sidan
Komedi från 1997 med Jack Nicholson, Helen Hunt och Greg Kinnear. Tre riktiga "typer": En galen och småelak romanförfattare, en sorglig, misslyckad konstnär som är bög och en härjad servitris som är mamma till en ständigt sjuklig pojke...och så hunden Verdell. Hur ska detta gå ihop?  En ganska kul film, men lite väl knäpp för att väcka några bestående känslor.
 
 

Made in america
Komedi från 1993 med Whoopi Goldberg, Ted Danson och Will Smith m.fl. 
"Hon ställde tre krav hos spermabanken: lång, intelligent och svart. Ett av tre är inte dåligt."  Whoopi är onekligen en rätt kul dam med ett fantastiskt minspel. Hon klär perfekt i färgstarka roller med ett yvigt kroppsspråk och högljudd uppkäftighet. I den här filmen får hon dela huvudrollen med "dottern" och "Pappan" och det ger filmen en lite annorlunda karaktär än "En värsting..." -filmerna. Godkänd som ett helt OK tidsfördriv.
 

Välkommen Mrs.Doubtfire
Komedi från 1993. Regi: Chris Columbus. Med Robin Williams, Sally Field och Pierce Brosnan. Bra upplägg till film och klart sevärd om inte annat så för åsynen av Robin Williams som kvinna. Bitvis riktigt rolig - och utan att bli överdriven, trots den knäppa storyn!
 
 

Den där Mary
Komedi från 1998. Regi: Peter och Bobby Farrelly. Med bla. Cameron Diaz, Matt Dillon och Ben Stiller. 
Ååh den där fimen ska ju vara så bra....Sådana rekommendationer, som inte grundas på personlig erfarenhet, ska jag se upp med i framtiden. Det här var en urtrist film med fjantig finnig fjortishumor och jag fick kämpa för att hålla mig vaken. Ingenting var roligt.
 
 
 
 
 
 

Alla talar om Grace 
Julia Roberts
jag vet inte om det är för att jag har kräkofobi men jag tyckte att den här filmen var KASS trots att det var hästar med i den... Det är precis som med hjortron - (uäcckk) - jag vill inte höra talas om det ens en gång. Dessutom är det bara jobbigt med Julia Roberts som hysteriskt yrväder i varenda film. Kan hon lugna ner sig?
 

Den ofrivillige golfaren
Stig-Helmer och Ole på nya äventyr, denna gång i Skottland. Den största behållningen med filmen tycker jag är alla birollsinnehavare och deras små roliga instick har och var. Typisk film att visa på julafton!

SOS sällskapsresan
På något vis var Stig-Helmer charmigare här i skärgården än på den senare golffilmen. Kanske beror det på de underbara maskeraddräkterna han och Ole bär i denna film, inte vet jag.
 

Fyra bröllop och en begravning 
Hugh Grant, Andie McDowell
Visst var detta en av de bästa filmerna för året!
Frejdig komedi med lagom romantik och alla ingredienser som behövs i rätta mängder skapar en bra film, som dock inte förändrar någons liv.... men man kan ju inte bara se sådana filmer!
 

Leif
Farskomedi av galenskaparna och After Shave
Denna osannolika story håller inte för en hel film. Det är inte roligt, mest pinsamt. Jag hoppas att gänget hittar tillbaka till stilen som inspirerade till "macken" och "Stinsen Brinner". De skulle vinna på att sätta ihop många småhistorier istället för att göra en "traditionell" långfilm. De kanske skulle kunna samarbeta med några andra för att få lite perspektiv?
 
 
 
 
 

Cry-baby
"Musikal" Johnny Depp och Iggy Pop!
Mest en kul grej att se, inte direkt för storyns skull utan mest för den härliga stilen. Rock'n Roll!
 
 
 
 
 

Broarna i Madison County
Drama från 1995. Regi: Clint Eastwood. Med Meryl Streep och Clint Eastwood. Fotografen Robert Kincaid kommer farande med sin pick-up och frågar efter vägen, som en superhjälte som träder in i den för tillfället ensamma hemma- mammans vardagsliv. Minnet kommer hon att ha med sig hela livet!  Känns tyvärr mer angelägen för kategorin drömmande mammor över 40. Och jag är ingen sådan som du redan vet. Men filmen är romantisk på ett vuxet och subtilt sätt, och visst är den värd att se om man gillar genren. 
 
 
 

Quiz Show
Ralph Fiennes
TV's korrumperade och tillrättalagda värld är trevlig på skärmen men inte när man själv blir "offer" för fiffel och båg. Det här är väl ingen höjdarfilm direkt.
 
 
 
 
 

I.Q.
Komedi
Meg Ryan och Tim Robbins och minsann, är det inte självaste Albert Einstein?
 
 
 
 

Shadowlands
Drama från 1993 med Anthony Hopkins och Debra Winger. Regi: Richard Attenborough. Hopkins spelar författaren C.S. Lewis som finner den stora kärleken - som han kanske tvivlat på innan - i en cancersjuk kvinna. Filmen är långsam som ett engelskt bibliotek. Alla 50-åriga mammors favorit (eftersom de älskar allt som Hopkins gör) men jag är som sagt varken 50 eller mamma.
 
 

Shag
Komedi från 1989 med Scott Coffey, Robert Ruster och Bridget Fonda.
 
 
 
 
 
 

Nell
Drama från 1994 med Jodie Foster och Liam Neeson. Regi: Michael Apted.
Nell bor i en ödekoja i skogen, helt skyddad från omvärden som en sista relik från icke-civilisationen. Hon talar inte något känt språk och är skygg som ett skrämt djur. Att få kontakt med henne blir en utmaning. Jag blev ganska tagen av den här filmen och det är ju ett gott betyg. Men det är ingen film jag känner att jag vill se flera gånger.
 
 
 

American Heart
Drama från 1992 med Jeff Bridges och Edward Furlong. Regi: Martin Bell.
Krossade drömmar...en gripande film där vi slipper tillgjordhet och fjant. Pojkens och pappans kamp för att hålla sig flytande i samhället där de lever på gränsen till förfall.
 

Before and after
Drama från 1996 med Meryl Streep, Edward furlong, Liam Neeson. Regi: Barbet Schroeder.
Handlar om en ung pojke som hamnar i en rättsprocess efter en incident med flickvännen...
Nja, nja. Jag tyckte mest att det var sömnigt och fantasilöst. Jag hade inga problem att somna efteråt.