Vi hade turen att hitta ett bra B&B i själva staden Epping, the Thatched house. Dagen efter tog vi tåget in till London, och åkte vidare med buss till north Greenwich för att se The Millennium Dome......
 
 
 

Här är den alltså, millenniedomen som fått så mycket skäll av skattbetalarna och som ska rivas efter att  ha stått uppe ett år.  I mitt tycke är det en kul idé att göra ett sånt här byggnadsverk och domen är rätt snygg faktiskt, åtminstone om man jämför med "Hetväggen" (d.v.s.  Kupolen i Borlänge...) Att montera ner allting efteråt behöver ju inte innebära att något går förlorat - materialet används på annat håll och markområdet ska väl bli hett eftertraktat byggområde har jag förstått. 
Domen står i stadsdelen "North Greenwich" som uppenbarligen har varit ett trist och fult område innan men som har fått höjd status p.g.a domen. 
Vi var här i över tre timmar men hann ändå inte se mer än hälften av "The millennium experience" som den stora utställingen kallas.  Den är uppdelad i olika områden - Body, Mind, Talk, Money, Work, Learn, rest, Play med mera.  Varje område har en byggnad inne i domen där man kan se, lyssna, känna och göra saker. många moment är interaktiva och man kan själv bestämma hur aktiv man vill vara. Allt är mycket fantasifullt utformat och det ökar nyfikenheten. Jag fick en känsla av att det aldrig skulle gå att se allting - det är som i Pettsons verkstad, gerjor överallt. Tyvärr var det ofta kö till de interaktiva delarna. 
"Body" var utformat som en liggande människokropp och var det första som mötte en när man kom in.  Inuti kroppen fick man en upplevelse av hur hårt alla ens organ och celler egentligen får arbeta inuti en. Vi gick genom gigantiska blodådror och hörde blodet forsa fram med ett dån, tills det nådde det gigantiska pumpande hjärtat som plötsligt ökade takten så jag var rädd att det skulle brista.  Får mitt hjärta månne arbeta så varje gång jag är ute och springer? I så fall är jag glad att jag fortfarande lever! Inne i The Body kände jag mig verkligen liten, pytteliten. Men mycket tacksam över att min kropp fungerar.
Andra områden jag hann besöka var "Money", där jag fick träna på att spendera en miljon pund på en minut och där jag vandrade genom ekonomins korridorer - en överhettad och en nerkyld.  I "Mind" fanns en mängd roliga optiska synvillor, ett ljud-rum med varning för tinnitus och möjligheten att se en bild av sig själv med annat kön, annan "ras" eller annan ålder. Tyvärr var det jättelång kö dit, så jag fick aldrig se mig själv som 70-årig eskimågubbe, fast det var kanske bäst så. 
 
 
 

London calling! Jag tycker de är så fina, de där telefonkioskerna. Kan vi inte smuggla med en och ställa den i trädgården? 
(Vi har precis anlänt med tunnelbanan till Green Park och hittat upp i ljuset. )
Förresten, kom ihåg : om ni gör något pinsamt så är vi INTE bekanta. 
 
 
 
 
 
 
 
 

 Tower Bridge, nu har vi hittat upp på den. Tyvärr fick vi inte uppleva någon broöppning. Härifrån fortsatte vi till Themsens södra strand för att leta på ett fikaställe. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

  Tunnelbanestationen vid London bridge. Vi har varit en hel dag i smoggen och foggen och nu längtar vi bara efter att få ta den olidligt bullriga tunnelbanan  - tinnitusbanan - tillbaka till B&B i Epping norr om London. 
 
 
 
 
 
 
 
 

                            I Början           Gardens of the rose         Salisbury och Stonehenge