hemsidaFÄRG2

AKO
Det här är ett specialarbete i psykologi som jag gjort Vt-99 på Komvux Gagnef och som handlar om färger. Det är mycket att läsa, men en kortare sammanfattning finns här. Dessutom kan du kika på familjen färg, som är en presentation av huvudfärgernas personligheter, rätt så underhållande läsning. Där kan du även göra en enkel färganalys av dig själv.

FAKTISK FÄRG Färg som fysikaliskt fenomen
För att kunna förstå hur färger kan påverka oss måste vi först vet lite om vad "färg" egentligen är.
Färg är ett fysikaliskt fenomen; det är egentligen ljus.
Ett flöde av färgat ljus påverkar mottagarens sinne; oftast synsinnet, men färg kan även uppfattas av andra sinnen. Detta färgade ljusflöde kan komma direkt från en färgad lampa, men kan också komma indirekt när ett vitt ljusflöde träffar t.ex. en blomma som återkastar ljuset och vi upplever blommans färg. Hur som helst måste färg och ljus hänga samman, eftersom det inte går att se några färger i totalt mörker.

LJUSETS HEMLIGHET Vad är då ljus för något?
Jo, ljus brukar beskrivas som en elektromagnetisk energi i form av en svängningsrörelse - en strålning!
Man kan tänka sig den elektromagnetiska energin som böljande vågor. Dessa vågor kan vara olika långa, dvs. ha olika våglängd. Ju kortare våglängd, desto högre frekvens och högre energi. Längre vågor har lägre frekvens och lägre energi. Ju högre energi, desto större påverkan har strålningen på levande organismer.
Ni kanske känner igen dessa: Radiovågor, röntgenstrålning, UV-strålning, laser, värmestrålning, Infraröd strålning, ultraljud….. alla är de olika våglängder (frekvenser) av elektromagnetisk strålning, och kan alltså betraktas som olika sorters "ljus" ( eller "färg"!!) radiovågorna kan vara milslånga, medan den kosmiska strålningen mäts med ofattbart små mått.

Vågorna i det "optiska fönstret" (spektrat) är de som vi människor kan uppfatta med vår syn. Detta spektrum ligger mellan våglängderna 760 - 480 nanometer (nm). (En nanometer är lika med en miljarddels millimeter! )
De olika färgerna har olika våglängd och varje nyans motsvarar en viss våglängd. Rött har de längsta vågorna, och violett de kortaste. Detta innebär att violett ljus är mer energirikt än rött ljus, fast man kanske skulle tro att det vore tvärtom. Färgspektrat går från rött till violett precis som i regnbågen: Rött - orange - gult - grönt - blått - violett och färgerna tonar steglöst in i varandra, bildande miljontals olika nyanser.
Den energi som kommer från solen - solljuset - är ett fullspektrumljus, det vill säga det innehåller alla de olika våglängderna (färgerna) i spektrat, i ganska jämn fördelning.
När solen lyser på t.ex. en blå blomma, bil, hink eller vägg, absorberar dessa blå ting alla färger (våglängder) i solljuset, utom just den blå, som reflekteras. Därför uppfattar vi att sakerna är blå. Det flytande innehållet i en burk falu rödfärg, absorberar alla färger i solljuset utom just den speciella röda nyansen, som istället reflekteras, och därför ser våra stugor röda ut.
Vitt innebär att all solstrålning reflekteras, och svart att alla färger absorberas. Tänk efter - svart absorberar allt solljus, därför är det så varmt med svarta kläder i solen! Vitt å andra sidan reflekterar allt, och absorberar inget, därför förblir vita kläder svala i solen.
Konstgjort "artificiellt" ljus, som alstras av glödlampor med mera, har inte samma balans i sitt spektrum som solen har. Det artificiella ljuset är inget fullspekrumljus, utan kan tillexempel innehålla stora mängder "kallt" ljus(grönt och blått) men nästan inget rött.
Vistas man för länge i enbart artificiellt ljus, störs balansen av "färgnäring" i kroppen. Det kan leda till s.k. vinterdepression, som alltså beror på avsaknad av solljus! Det är inte så konstigt att vi drar på oss denna åkomma på vintern när vi stänger in oss på våra konstbelysta arbetsplatser under de enda få soltimmar som bjuds mitt på dagen. Genom att utsätta oss för lite solljus varje dag och kanske komplettera med en ljusbehandling, kan vi undvika vinterdepression.
Alla våglängder utanför det optiska fönstret är osynliga för ögat. Om någon sätter på ett element i ett helt mörklagt rum, ser vi ju inget ljus trots att det egentligen sänds ut ljusliknande vågor. Men vi känner värme istället, vi uppfattar alltså strålningsenergin med ett annat sinne. Detta beror helt och hållet på hur våra ögon är konstruerade, och det är möjligt att det kan finnas en myriad med "färger" utanför vårt spektrum, som kanske kan ses av andra djur, med annorlunda konstruktion på ögonen.

ÖGAT Hur vi kan se färgerna
Färgseende innebär att ljusinformation "läses" av ögat och hjärnan.
På ögats näthinna sitter synceller; tappar och stavar. Stavarna används i svagt ljus och kan bara se en gråskala. Tapparna däremot kan uppfatta färger, men de kräver också mer ljus. Tapparna finns i tre olika varianter som är känsligast för olika våglängdsområden; rödorange, grönt och blåviolett.
Ögat ser färger olika beroende på ljusförhållandena. I starkt solsken är gult och rött de färger som lyser intensivast och framträder klarast i t.ex. en blomsterrabatt. Framåt kvällningen, när skymningen sänker sig, är det dock de blå och gröna färgerna som lyser intensivast. Prova själv! Betrakta en rabatt med blandade blommor både under starkt solljus mitt på dagen, och i skymningen. Du kommer att märka stor skillnad!
Ljusets minsta beståndsdelar kallas Fotoner, och kan jämföras med t.ex. atomer. En foton är den minsta möjliga ljusmängden. Går man ner ett steg får man totalt mörker. Här ligger också människoögats nedre känslighetsgräns. Själva seendet kan man kanske beskriva som en kemisk process. Fotoner tränger in i ögat och träffar näthinnan. Där finns ett ämne som kallas synpurpur och som absorberar fotonerna. Synpurpur genomgår då en kemisk reaktion, och den reaktionen omvandlas till en signal som sänds vidare till hjärnan. Varje kristall av synpurpur måste ha en vilopaus innan den kan ta emot nya fotoner, och därför arbetar syncellerna i skift - olika celler träffas av ljuset genom att ögat ständigt rör sig. Om man koncentrerar sig på att spänt fixera en punkt, tvingas ögonen att vara stilla och då försvinner färgseendet på några sekunder. När man sedan flyttar blicken får man ett slags "hallucination"; man ser en skenbild i den tidigare bildens komplementfärg. Detta beror på att Synpurpuret är "uttröttat". Prova själv!
Komplementfärger: Rött - grönt, blått - orange, gult - violett. Dessa färgen förstärker också varandra. Prova själv! Rött och grönt är aldrig så färgstarka och klara som i juletider, när de får figurera tillsammans.

PRISMA - Ljusets brytning
När ljus passerar ett glas bryts det. Glaset har olika brytningsindex för olika våglängder, dvs. olika våglängder bryts olika mycket. Om man sänder vitt ljus genom ett prisma delas det därför upp i ett regnbågsfärgat band. Samma sak händer när solens ljus reflekteras i en vattendroppe, och det är så regnbågen bildas.

SUPERFÄRG - Monokromatiska färger
Färger skulle kunna delas in i tre olika renhetsgrader.
3) färger på papper, tyg, tapeter och andra målade/färgade ytor, där färgen åstadkoms av ett pigment. Vitt ljus reflekteras mot en yta som absorberar/reflekterar ljuset så att vi uppfattar att ytan har en färg. Det är den vanligaste färgupplevelsen.
2) En renhetsnivå högre finns det färgade ljus som uppstår när vitt ljus sänds genom ädelstenar eller färgat glas.
1) På toppen av renhetsskalan finns det MONOKROMATISKA ljuset, som alstras när solljus bryts och bildar regnbågar eller liknande fenomen. Det ger de klaraste, vackraste färgnyanserna.
Som tidigare sagts finns ett oräkneligt antal nyanser i det spektrum som är synligt för människoögat. Mellan våglängderna på 480 - 760 nanometer ryms alla de olika färgtoner vi kan uppfatta, alla de olika bil- och fasadfärgerna med sina konstiga namn "canyonröd" och "viol". Alla skiftningarna i sommarblommornas färgprakt, alla olika toner vi kan blanda fram i akvarellådan… hur många olika sorters blått finns det? Koboltblå, indigo, himmelsblå, marinblå, aqua, turkosblå, lilablå, pariserblå, lapis lazuli, gråblå…..vilken är det egentligen som är den "äkta" blå färgen? Färgerna är egentligen ganska ospecifika och beror mycket på personligt tycke och smak. Man kan få fram två till synes lika färgtoner, genom två helt olika blandningar av andra färger.
Men det finns faktiskt absolut rena färger! De kallas monokromatiska och har en viss, bestämd våglängd. De är ett slags superkulörer, rena och intensiva. De kan skapas med hjälp av laserteknik, men finns också i naturen! Regnbågen är ett exempel, såpbubblor och spilld olja på en våt gata två andra. Tropiska, färgsprakande fiskar, metalliskt skimrande små skalbaggar, påfågelns stjärtfjädrar och andhannens hjässa… alla är de exempel på monokromatisk färg.
Dessa monokromatiska färgtoner är inte bara extravaganta och vackra, de har andra speciella egenskaper som skiljer dem från andra "orena" färger. De skapas nämligen inte av något färgpigment, utan är egentligen helt färglösa!! Tänk på regnbågen: vad består den av? Ja, inte är det då gud som har spillt akvarellfärger i alla fall… nej just det, regnbågen består av miljarder små vattendroppar som reflekterar solljus. Och studerar man vattendroppar noga finner man att de är färglösa. Om man tittar på en andhannes hjässfjädrar i mikroskop finner man till sin stora förvåning att de är silvervita, och inte alls har den lysande gröna färg som vi uppfattar på andhannen i dammen.
De monokromatiska färgerna alstras genom att ljus bryts och reflekteras; i vattendroppen, i de små luftkuddarna i andfjädern, i mikrofacetterna på skalbaggens sköld….
Det var lite om färgens fysiologiska egenskaper. Men det här arbetet ska främst handla om de psykologiska och terapeutiska effekterna färg kan ha på oss !

FÄRGERNA STYR Färgens påvekan på naturen
När vi nu vet var fenomenet färg är för något, förstår vi att färgupplevelser inte bara behöver vara av rent estetisk karaktär, utan också kan ha fysiska effekter på människor och djur. Färgen är ju ett slags strålning!!
Alla levande organismer dras till ljus. Den taniga fröplantan på fönsterbrädan sträcker sig på gängliga ben mot ljuset. Detta har en rent mekanisk förklaring: stjälken växer snabbare på skuggsidan! Skuggan består av ett blåaktigt ljus, och det tycks vara tillväxtfrämjande. Röd belysning å andra sidan, är tillväxthämmande.
I moderna drivhus använder man sig av olikfärgat ljus för att manipulera växternas blomningsrytm och på så sätt driva fram praktfulla krukväxter som vi sedan köper i affären. När växten har bott hemma hos oss någon månad, vanligtvis i en ganska fattig ljusmiljö, släpper effekterna av ljusbehandlingen och plantan växer sig antingen till en okontrollerad vildbuske, långt ifrån affärens vältuktade klotrunda, eller annars tappar den alla blommor och dör.
Köksväxter odlade i olika färgat ljus reagerade också på olika sätt. Ett experiment med krasse gav i rött ljus en klen, bitter växt. I blått fick man stora, läckra plantor och vitt ljus gav en "standardplanta".
Djuren påverkas också av ljus och färg. Deras livsrytm styrs av solen och ljuset, och detta har naturligtvis utnyttjats av moderna djurhållare och animalieprocucenter. En höna t.ex. värper ett ägg per dygn. Om man på konstgjord väg utsätter hönan för två "soldygn" under loppet av 24 timmar, värper hon två ägg. Hög avkastning, javisst, men inte roligt för den stackars fågeln som måste arbeta dubbelt. Inom pälsaveln utsätter man minkar för blåaktigt ljus ett par timmar om dagen, och sedan mörker, för att efterlikna vinterns ljusförhållanden. Detta gör att minken - trots plusgrader - sätter vinterpäls, som är silvervit och mycket mer eftertraktad och dyrbar än den vanliga bruna minkpälsen.
Ett otal andra försök med djur har visat att bestrålning med olika färger kan styra fortplantning, hungerkänslor och en hel del annat. Och varför skulle människan vara ett undantag?

LITEFÄRG MEDICIN De monokromatiska färgernas effekter
Man skiljer alltså på monokromatiska färger och "vanliga" pigmentfärger.
På 1980-talet har man gjort experiment med monokromatiskt ljus, där man studerat hur det absorberas av cellvävnader, som mänsklig hud, näthinna, sårvävnad, blodplasma, cancerceller med mera. Man har använt laserljus ("mjuklaser") med olika våglängder eller speciella halogenlampor. Resultaten har varit entydiga: cellerna reagerar på ljuset, först med en kortvarig reaktion och 3-6 timmar efter behandlingen visar sig de långvariga inverkningarna. När fotoner tränger in i cellvävnaden startar en kedja av reaktioner. Cellen ökar sin aktivitet, och sätter igång att öka produktionen av DNA och RNA, som ju ingår i våra gener. Cellen gör sig beredd att dela sig. Man borde alltså kunna påverka generna med monokromatisk färg!
Celler som är "svultna" på ljus, är mer ljuskänsliga. Detta gäller även våra celler under vintern.
Färgupplevelser måste inte nödvändigtvis ha ögonen till hjälp. Den energiska strålningen påverkar ju hela kroppen! Färgerna och ljuset absorberas av huden, och tränger tillochmed igenom tunna kläder. Blinda och synskadade personer påverkas också av färger. Vissa blinda kan faktiskt "känna" sig till en färg, genom att luften känns tätare intill en röd yta än en blå!
Rött och blått är de färger vi reagerar starkast på, åtminstone kroppsligt.
Det röda ljuset aktiverar. Det ökar kroppens beredskap, höjer blodtryck och andningsfrekvens. Adrenalin avsöndras i större mängd än normalt. Muskelkraften ökar, personers handtryckningar blir hårdare i rött ljus! Rött uppfattas också snabbt av ögat, minimitiden vi måste se det röda ljuset innan det uppfattas är 0.02 sekunder. (Jämför med den absoluta minimitiden ögat kräver för att överhuvudtaget se något: ca 0.01 sek, och tiden som krävs för att uppfatta blått: 0.06 sekunder!) Kroppen gör sig redo för flykt eller försvar! Det är troligtvis ett arv från urtiden, som har fyllt och kanske fortfarande fyller en funktion. Det kanske kommer från blodets röda färg; när man såg rött var något farligt på gång!
Blått å andra sidan, passiviserar kroppen. Blodtryck, puls och adrenalinproduktion dämpas. Blått verkar rogivande. Musklerna försvagas och reagerar långsammare. Blått sänker också hormonernas verksamhet.

Dock kan ljuset faktiskt vara skadligt i alltför stora mängder: Blått eller ultraviolett kan t.o.m. döda levande vävnad! (men då är det väldigt stora ljusmängder…) rött ljus är "mildare" och i princip omöjligt att överdosera.
Studier av levande djur har visat att deras aktivitet ökar, att de andas mer i ljus än i mörker, och andningsfrekvensen varierar beroende på vilken färg ljuset har.
Laser är ett exempel på monokromatiskt = enfärgat ljus. Laservågorna svänger "i takt" med varandra, de samordnar sin energi, och detta ger ett oerhört rent, intensivt ljus med stor genomträngningsförmåga. Det har också en väldigt stor precision, laserstrålen är ju som ett rött streck. Röd "mjuklaser" kan användas för att läka sår, eftersom det stimulerar ämnesomsättning och celldelning som påskyndar läkningen. Idag används lågfrekvent laserljus vid skönhetsoperationer där man tar bort födelsemärken, tatueringar och annat från huden. Man kan "sudda" på huden med laser.

Men det är alltså bara monokromatiskt ljus som har dessa egenskaper.

INDELNING Färgscheman
Spektrat och dess huvudfärger brukar delas in i scheman. Dessa kan se ut på olika sätt. Ett är regnbågsskalan, den som radar upp färgerna med hänsyn till deras våglängd - från lång till kort våglängd dvs. rött - violett. En annan ordning är den som finns i färgpennornas ask: gul - orange - röd - violett - blå - grön. Man kan också dela in färgerna i varma/kalla och mättade/pasteller.
Ett annat populärt schema är färgcirkeln. Det finns två huvudtyper: dels den där kontrastfärgerna befinner sig mittemot varandra (gul - violett, blå - orange, röd - grön) och dels färghandelns cirkel, med huvudpunkterna Y (yellow), R (red), B (blue), G (green).
Schemat i färghandeln motsvarar väl den uppfattning vi människor oftast har om de vilka som är de rena, oblandade färgerna: rött, gult, blått och grönt. Andra hävdar dock att grönt egentligen inte tillhör "grundfärgsgruppen" eftersom man kan få den genom att blanda blått och gult. Och visst stämmer det - när man blandar vattenfärger, kritor, tygskikt och andra "icke-lysande" färger av renhetsgrad tre (subtraktiv blandning).
Om man istället blandar lysande färger ur de högre renhetsgraderna- t.ex. ljus från färgade lampor (additiv blandning) - får man helt andra resultat. Gult och blått blir inte alls grönt, utan aprikos! Och blandar man alla färger får man vitt. Om man blandar ihop alla färgerna i en akvarellåda får man svart, eftersom alla våglängder då absorberas.
Om man utgår från färgat ljus behöver man faktiskt också bara tre "grundfärger", men då är det gult som åker ur leken, eftersom den kan skapas genom att blanda rött och grönt.

ALLA TIDERS Färgen i kulturen
Tidigt i människans historia var färg något som hörde samman med magi och trolldom. Måleri var något som medicinmännen höll på med, och färgen hade nog mer rituell betydelse än estetisk. Rödaktiga färger var de vanligast förekommande - kanske därför att de var lättast att komma över eller kanske för att rött helt enkelt var favoritfärgen hos våra urtida förfäder. Genom magiska grottmålningar eller genom att måla kroppen, kunde man få del av andarnas krafter, och där har vi ursprungskällan till dagens kosmetikaindustri!!
Under antiken hade man ett annat förhållande till färg. Nu förstod man mer av naturen, man tänkte mer logiskt och var inte längre så beroende av andar och magi. Måleri och färgning blev nu mer ett hantverk och att bära färggranna kläder och ha kulörta hus och föremål blev ett tecken på makt och status. Pigment till klara färger var dyrt att framställa, och därför blev brunt, beige och jord de fattigas färger. Purpur var en färg värdig Caesar - den färgen var allra dyrast att framställa, eftersom pigmentet kom från en körtel hos en viss snäcka. För att färga ett enda klädesplagg behövdes hundratusentals snäckor. Lapis lazuli- himmelsblå - var en annan dyrbar färg. Den framställdes av pulvriserade ädelstenar och hade en otrolig renhet och färgstyrka. Från Indien kom den djupblå Indigon. Den färgen fick man fram genom att jäsa blad från Indigobusken, och sedan syra dessa blad i urin.
Elfenbenssvart fick man fram genom att förkolna elefantbetar.
Alla dessa dyrbara färger var som sagt oerhört kostsamma att framställa, men de hade en fantastisk renhet, klarhet och färgbeständighet och var mycket eftertraktade, till skillnad från de billigare pastellerna och jordfärgerna.
Olika färger fungerar som symboler och deras betydelse varierar mellan olika kulturer.
På den kinesiska kejsartiden var gult en färg som endast fick bäras av kejsarfamiljen. Det var ju solens färg! En vanlig civil som bar gult, avrättades genast.
Inom islamsk kultur förknippas Muhammed med grönt. Grönt är segerns färg och den saudiarabiska flaggan - den är grön!
I väst är svart sorgens färg. Men i kina klär man sig alltid i vitt vid sorg. Och medan en svensk brud är som en vit gräddbakelse, är en brud i Orienten snarare som en röd hallonmousse. Ogifta tyska kvinnor bär gärna blått - det är den heliga jungfruns färg. Och i kontrast till detta ställs "Scarlet women" - det gamla Englands prostituerade kvinnor utmärktes genom scharlakansröda kläder. Män klädda i rosa har alltid betraktats som homosexuella. I nazityskland skulle alla homosexuella män utmärkas med en rosa triangel på kläderna!!
Att bära blått och grönt ihop ansågs förr vara tabu i Europa. Dessa färger fann man på gycklares och narrars kläder, och det var yrkesgrupper med mycket lågt anseende på medeltiden.
Medeltida läkare bar röda kläder för att skrämma onda andar och demoner ur den sjukes kropp, medan man i mellersta östern använde turkos för att sätta skräck i sjukdomsandarna.
I det gamla Indien var rött den stora fasan. Dödens och förstörelsens gudinna, Kali, avbildades alltid i rött.
I judiska länder däremot, är blått den färg som bäst anses illustrera döden, och i Mexico är det Gult som används vid begravningar.
I Europa har gult oftast fått symbolisera svek eller smitta. Den gula pestflaggan hissades på fartyg som bar pestsmittade.
Medeltidens tornerspel var färggranna tillställningar, och riddarnas praktfulla färgbanér, som representerade en viss ätt, gav ursprung till nutidens flaggor. Vackra folkdräkter markerar grupptillhörigheten i så gott som alla länder.

GRÅ, GRÅ VÄRLD var tog färgprakten vägen?
Förr var färg alltså ett tecken på makt och status. Men titta på dagens maktelit: Vad bär de för färger?
Jo, grått, grått, svart, marinblått, vitt, beige, svart, grått. En trendig, dyr och "fin" design, hur ser den ut? Jo, den är vit, grå, beige, svart, vit , grå, vit. Klatschiga, grälla färger anses oseriöst och billigt. Stramt och sobert ska det vara.
Vad beror detta på? När kom brytpunkten?
Förklaringen ligger delvis i den franska revolutionen. I slutet av 1700-talet skedde en gigantisk omvälvning av det gamla klassamhället med start i Frankrike. Aristokrati och adel halshöggs. Nu skulle makten till folket! Frihet, jämlikhet, broderskap. Alla med färggranna kläder var mäktiga och skulle halshuggas. Plötsligt blev det förknippat med direkt livsfara att bära dyrbara färger!! Den nya makteliten klädde sig diskret och enkelt. Vågorna spreds över Europa och plötsligt ansågs det efterblivet eller kanske t.o.m. provocerande att klä sig färggrant. Européerna blev ett färglöst folk.
Detta står egentligen i total motsats till hur livsduglighet och "status" visas i naturen. Där ser man istället hur fågelhannarna tävlar med varandra i att visa upp sina praktfulla fjäderdräkter. Vem vill ha en grå tupp?

EN VÄRLD AV FÄRG Färgpsykologi till vardags
Färger som symboler finns överallt i vårt samhälle och nästlar sig in i de mest vitt skilda sammanhang. I politiken markerar färgen ens ideologiska ståndpunkt. Inom kyrkan har de olika färgerna sina roller vid olika högtider. Färger finns med i namn på städer, floder, gator, parker, i efternamn och i produktnamn. I språket används allmänt vedertagna färgsymboler flitigt och de kan ge en massa information. "Svart får", "grön av avund", "röd tråd", "blåblodig", "blåögd", "på grön kvist", "det är grönt", "vit vecka", "vita lögner"……
Färger används också för att vi lätt skall kunna uppfatta och urskilja information i det myller som väller över oss varje dag. Trafiksignaler och vägmarkeringar måste vara lätta att se. Brevlådor, uniformer, utryckningsfordon, elmärkningar, signalflaggor. Men även reklamblad, förpackningar, skyltar med mera.
Genom färgpsykologisk forskning tar man fram exakt de nyanser som bäst motsvarar det syfte man har med informationen. Svart text på gul bakgrund är lättast att uppfatta vid korta, snabba meddelanden. Hur ser trafikens varnings- och förbudsmärken ut, och löpsedlarna till kvällstidningen? Och tänk på den ilskna getingens färger! Hade den varit lika ilsken om den var blå?
På kall- och varmvattenkranarna i badrummet stod förr orden "kallt" respektive "varmt", men numer har orden ersatts av en blå och en röd prick. Det är ett språk som alla förstår, även den som inte kan läsa. Och färgpunkten uppfattas mycket snabbare än ordet. Telefonkatalogen har sina färgade sidor - lätta att hitta.
En konsekvent färgsättning skapar igenkännande och det är klokt att välja färg med omsorg, så man slipper ändra och byta när detta igenkännande etablerats. Ta posten som exempel. Ser man en gul låda, bil eller lastbil associerar man genast till posten. Färgen är tydlig och alla vet vad det handlar om. Tänk om posten plötsligt skulle få för sig att byta färg, till t.ex. lila!
SJ - statens järnvägar - är ett verk som "bytt färg". Från de gamla rödbruna, lite murriga, skumpande tågvagnarna, till dagens slimmade blå tåg, som ger intryck av att vara snabbare, mer "hi-tech". Det är färgpsykologi minsann!
Blått är förresten en nyans som förknippas med konservatism, prestige, seriositet. Banker och liknande inrättningar har anammat den blå färgen för blått är ju flott, det vet ju alla. Länders sedlar går också ofta i blå eller blågröna nyanser. Blått är tillförlitligt, punktligt men ganska kallt och stramt. Blått är uniform. Och för klädindustrin och all annan tillverkningsindustri också för den delen, gäller ju att diskreta, färglösa färger är lika med kvalitet, klass, seriositet. "Klassiskt mode" är ALLTID marinblått. Grälla färger, mönster och mixar förknippas med hippies, bohemer och billiga plastprodukter från Taiwan. Som sagt är detta ett fenomen som lever kvar sedan franska revolutionen och egentligen strider mot naturens sätt att utmärka de livsdugliga och starka.
Inom idrotten lever dock färgspråket och frodas. I en sportaffär finns minsann inte mycket till övers för grått och beige!! I dagens sportkläder kan man med lite fantasi se tornerspelens färgprakt. Och visst tjänar färgen sitt syfte! Forskning har visat att löpare verkligen springer snabbare om de bär starka, klatschiga färger. Rött, gult och orange stimulerar och aktiverar! ZAPP!! WWROOM!! HÄPP!! Beige och action går bara inte ihop, hur väl man än försöker.
Förpackningarna i matvaruaffären har också sitt färgspråk. "köp två liter röd mjölk!" Lättare att fatta än om man säger "standardmjölk". Uncle ben’s ris i orange förpackning kan man hitta även om man glömt glasögonen på nattduksbordet. Färgsättningen är också viktig med tanke på den psykologiska effekt färgerna har på kunden. Det kan vara så petigt att en enda skillnad i nyans på förpackningen, får kunden att välja ett annat varumärke!!
Färgen kan vara avgörande för om en produkt gör succé eller fiasko, oberoende av den egentliga kvaliteten.
Ett bra exempel är Konsums "blåvitt". Trots bra priser och kvalitet blev serien ett fiasko. Färgerna - det strikta blåvita - liknade mer medicinförpackningar och gav ett frånstötande intryck. Konsums nya image med "änglamark" - miljövänliga produkter, grön text, oblekt bakgrund ger ett lite rustikt men vänligt intryck som troligtvis är mycket mer tilltalande.
Särskilt när det gäller mat är färgerna ett känsligt kapitel. Redan på urtiden lärde vi oss att sådant som gick i den varma färgskalan: rött, orange, brunt, gult, gick bra att äta, och var smaskens. Banan, morot, bröd, kött, jordgubbar. Grönt gick också bra för det mesta, sallad, päron, gurka, ärter. Men blåvitt!! Nån sån mat fanns inte. Och ser man på, Konsum glömde bort att ta hänsyn till arvet från våra förfäder, och det straffade sig.
Mc Donalds däremot, och alla andra hamburgerkedjor, satsar på de frejdiga och "ätliga" färgerna rött och gult.
Att man inte äter mat med konstiga färger är alltså en ren överlevnadsinstinkt. Grön lax med turkos potatis och blå sås är det ingen som äter. Av denna anledning är det många livsmedelsproducenter som "bättrar på färgen lite" på sina produkter, för att få dem att se mer aptitliga ut. Hur dessa konstgjorda och onaturliga färgämnen påverkar vår kropp kan vi ju gissa oss till.. Tänk bara på godis, hur fullproppat med färgämnen det måste vara! Där verkar inga hämningar finnas, och man stoppar gladeligen i sig både gröna geléråttor och blå skumnallar. även sylt, vin och margarin färgas ofta. På fiskodlingar utfodras fiskarna med pigmenterad mat för att ge vackert rosa filéer. Bröd färgas ofta med soja för att se aptitligt brunt ut. Brödet man bakar hemma drar ofta med åt det gråa hållet, med det är tio gånger godare.
Förpackningarna måste också passa till varan. Smör i gul förpackning, godis i karamelliga påsar. Tvättmedel i vita paket med färggranna detaljer. Tänk om smörpaketen vore babyblå, godispåsen oblekt och tvättmedelskartongen svart med gula ränder!!

FÄRG I HUSET                                                                                                                              Att inreda med färg
Med färg kan man uppnå många effekter i hus. Man kan trolla med rumsytor, eller frammana olika sinnesstämningar i olika rum. Det kan vara klokt att känna till något om färgsättning och färgernas effekter innan man går loss med roller och pensel. Rätt använda kan färgerna göra de olika rummen ännu mer ändamålsenliga, och öka trivseln i hemmet eller på arbetsplatsen. Men med en felaktig färgsättning kan resultatet bli katastrofalt…
Olika rum tjänar ju olika syften. I sovrummet vill man slappna av, i arbetsrummet koncentrera sig, i badrummet känna fräschör osv. Samma sak gäller för olika offentliga lokaler och arbetsplatser: laboratorier och skolsalar kräver koncentration, restauranger vill främja matlusten och vara mysiga, motionshallar ska öka aktiviteten, butiker stimulera köplustan.
Lokaler utan fönster målas gärna i gulaktiga färger för att skapa en illusion av ljus.
Inom teatern och TV-branschen använder man sig mycket av färg och ljussättning för att fängsla publiken. Komiska pjäser får sin frejdiga stämning av varma, röda nyanser medan tragedin badar i kalla, mörka toner. Gyllenaktigt orange tar fram det vackraste i alla ansikten, medan även den allra skönaste diva ser sjuk ut i mossgrönt ljus.
Varma färger i ett rum stimulerar och aktiverar, kalla färger dämpar och lugnar. Temperaturen i varmfärgade rum känns också högre än i blåaktiga rum, även om temperaturen är exakt densamma. Ett rött rum känns också mindre än ett blått. Röda väggar verkar komma emot en, medan ett blått tak känns svävande långt borta… om man vet detta kan man trolla med fondväggar i olika kulörer för att skapa känslor i olika rum.
I sovrummet kan det passa med blå eller grön färg i olika nyanser, det verkar rogivande.       Arbetsrummet går i brunt eller rödaktigt, och stimulerar.
Varma, men inte alltför murriga toner passar bra på matplatsen - gyllene, orange, lejongult, persika.
1861 - 1925 levde en filosof och pedagog vid namn Rudolf Steiner i Österrike. Han studerade färgernas påverkan på oss människor och gjorde rekommendationer för färgsättning av t.ex. skolor. Steiner rekommenderade olika färger för elever i olika åldrar, färger som skulle passa barnens olika utvecklingsstadier. Rosa klassrum för 6 - 7- åringar skulle stimulera deras handlingskraft och engagemang. I takt med att barnen blev äldre, drog färgerna över skalan från rosa-rött över orange och blev gulare. I årskurs 6-7 tonade det gula över i grönt, för att balansera tonåringarna.
Det finns allmänna rekommendationer för hur varje färg ska användas i inredningssammanhang:
Rött - ökar energin. Orange - ger glädje. Gult - avskildhet. Grönt - skapar balans. Turkos - motståndskraft.      Blått - skänker lugn. Violett - värdighet. Magenta - (ceriseaktigt) underlättar förändring.

OBSERVERA!! .
En sak är viktig att påpeka såväl vid vanlig färgsättning som vid färgterapi: För mycket av en färg ger negativa effekter. För mycket rött gör folk aggressiva, för mycket blått skapar melankoli. Alla färger måste balanseras upp av sina komplementfärger!! Inred inte ett rum helt i blått! Lägg en gul kudde i sängen, en orange tavla på väggen. Harmoni bygger på balans, och vi blir harmoniska när det råder balans mellan de olika färgerna i och kring oss!!!

FAMILJEN FÄRG Färgernas personligheter
Rent kroppsligt, medicinskt är det endast färg av renhetsgrad ett, dvs. monokromatiskt ljus, som kan påverka oss. Men det betyder inte att färg av lägre renhetsgrad lämnar oss opåverkade!! Färgerna på alla de ting vi omger oss med, våra hus, kläder, prylar, smink, naturen, och allt annat, påverkar oss psykologiskt och känslomässigt. De olika färgerna kan försätta oss i olika stämningar och framkalla olika känslor.
Låt oss ta en titt på de olika medlemmarna i familjen färg, deras temperament och personligheter!!

RÖTT är den färg som bäst svarar för våra djuriska sidor. Rött är "detet" i oss, det är kött och blod. Rött är levande, rött är pulserande. Dunk, dunk. Långsamt, rytmiskt. Rött är en marscherande pansartrupp, tungt beväpnad, som stadigt trampar rakt fram, omöjlig att stoppa! Rött kan visa ilska och aggressivitet - "att se rött!" Rött är kraftfullt. Muskler!! Rött är också kärlek, het passion och vilda lustar. Caramba!! Rött är hetta, lava, chilipeppar! Rött är lite osmart, inte något geni, men rött har modersinstinkter och en stor, trygg famn. Rött är jordnära, rött står stadigt, rött rubbar man inte! Rött uppfattas tydligt. Rött väcker känslor. Rött kan också varna, rött säger STOPP! Rött visar förbud, spärrar. Rött finner vi på trafikljus och stoppskyltar. Rött på brandbilar och -redskap markerar fara och utryckning men ger också ett tryggt intryck - här kommer räddningskåren!! Socialdemokraterna garanterar "välfärd för alla" med trygga mamma staten och sin röda ros. Rött är mustigt julejuligt och gemytligt tomtigt i december. Röda bilar är jättepopulära, de känns muskulösa, starka och sportiga, men samtidigt trygga! Jag tror att "röda" bilägare är mer förtjusta i sina bilar än andra. Faluröda hus känns trygga och äkta. Rött lyssnar på LOK - rött står när de andra faller!! Rött får också ting att verka stora och tunga. Tiden går fort och det känns varmt.

ORANGE är en varm, vänlig och glad färg. Orange känns upplyftande, man blir positiv! Orange har värme och kraft men är inte lika obevekligt, muskulöst och har inte samma urtidskänsla som rött. Orange är kvickare! Häpp!Orange manar till rörelse. Orange är eld eller apelsiner! Orange pockar på uppmärksamheten, syns överallt, aktiverar. Orange innehåller energi, peppar på, kom igen!! Orange uppmuntrar rörelse, glädje, lättsamhet och nöje. Generositet. Det blir fest med orange! Orange gillar hiphop, rap, techno och jungle, och partydansar till Beastie Boys, Moby och Fatboy Slim.

GULT är också en varm färg, men har närmat sig de kalla färgerna och visar sitt släktskap med dem genom sin kyligare framtoning jämfört med rött och orange. Gult är kvickare, rappare. Zap!! Gult är ettrigt, bitskt. Gult syns, sticker nästan i ögonen, man blir nervös! Gult ger uppmärksamhet och energi, C-vitaminbrus!! Gult känns lite otryggt och sprött jämfört med rött. Gult kan vara stickigt och avigt, egensinnigt - gult är fult!! Gult har alltid betraktats som en lite svår färg och fanns förr på pestflaggorna som hissades till sjöss. Getingens svartgula kropp surrar runt oss, ettrig, vass. Gult är skarpt, även till intellektet. Gult är precist, träffsäkert. Men guls envishet ger en överlevnadsförmåga - maskrosorna tränger igenom asfalten, tar död på kung Bore! Gula vårblommor lyser. Och fru ärkegul - solen - tränger igenom allt och sprider sina lyckostrålar. Gult gör en glad, gult piggar upp! Gult sjunger hellre solo än i kör.

GRÖNT står för tryggheten i naturligheten. Grönt är naturen!! Gräs och knoppar, saftspända blad. Grönt är sundhet och förnuft. Grönt är friskt. Grönt står för räddning och utväg, nödutgång. Grönt är tillåtet, det är grönt, varsågod och kör, O.K.!! Grönt ger hopp om den spirande naturen på våren. Grönt gror och växer. Grönt är neutralt, stöter sig inte med någon. Grönt jäktar inte, stressar inte. Grönt är också ungdomlighet och fräschör; på grön kvist, att vara ung och grön!! Grönt är miljö och ekologi och kretslopp. Grönt är vänligt . Gröna äpplen, livets träd! Grönt ger också balans och omdöme. Grönt i operationssalar är stabiliserande när man inte får darra på hand. Det neutrala hos grönt hjälper oss i miljöer där stor precision och balans krävs. I operationssalar, på biljardbord och på golfgreenen! Korrekta bedömningar underlättas av grönt.

BLåTT är flott, eller hur? Blått är den populäraste färgen i alla undersökningar som görs, och blått är alltid rätt. Blått är en proper, formell och seriös färg. Blått är strikt, konservativt, korrekt. Blått är klassiskt, pålitligt. Den blå färgen är populär i bank- och försäkringsbranschen och även inom större företag, eftersom blått ger ett intryck av korrekthet och pålitlighet och samtidigt är en tidlös färg. Blått är också kungligheternas färg, kungsblått! Blått har djup och tyngd. Blått är också friheten. Det stora blå havet, sväva upp i det blå!! Blått är rymd och evighet, höjd och djup. Vi fantiserar om blått och det blå är oändligt. Tankarnas värld är blå. Blått är också lugn och ro, det dämpar, kyler och lugnar. Djupblått kan nästan söva. Blått verkar avstressande, sänker pulsen, löser upp spänningar, låter tanken sväva fritt. Andas uuut….. Drömmar, vågor, skyar och hav. Blått är kraftfullt som rött, men på motsatt vis. Blått är klassiska svävande toner, en panflöjt, Enya och Enigma! Blått får oss också att uppfatta ting som små och lätta. Blått bromsar tiden, gör oss lite långsamma och svävande.

VIOLETT är färgen värdig en kung! En sådan makt!! Violett har värdighet och är färgen för mognad och vishet. Violett är inte isande kall som turkos och blå, utan har en magisk värme, som den delar med sig av till oss usla människokryp. Violett är inget slit-och-släng, ånej!! Violett är också klassiskt och för sig med elegans. Vem kan dansa en Wienervals så som violett? Violett ger lugn och balans kombinerat med målmedvetenhet och vördnad. Violett är meditationens färg. Violett hör religion och mystik till.

FAVORITFÄRG Att välja sin färg
Kan favoritfärgen spegla personligheten? Javisst!!
Utåtriktade, handlingskraftiga personer föredrar klara färger. Blyga och diskreta personer väljer liknande kulörer: pasteller, gråtoner. En feminin person väljer gärna milda färger, medan den maskuline gillar starkare toner. Aggressiva eller maniska typer har en förkärlek för rött och orange. Schizofrena människor verkar ignorera färger totalt, hysteriska personer väljer färg hysteriskt och utan struktur.
Barn älskar rena, klara och mättade färger, och gillar inte pasteller något vidare. Medan vuxna kan ha svårt att koncentrera sig i en starkt, klart färgad miljö, verkar det vara tvärtom för barn. Försök som gjorts visar också att barn hellre sorterar upp föremål efter färg än efter form. En gul boll och en gul kloss är mer lika varandra än en grön och en blå boll. Vuxna tycker ofta tvärtom!

Blått är den vanligaste älsklingsfärgen över hela jorden. Därefter rött, sedan grönt, violett, orange och sist gult.

HISTORIA Färgterapi förr och nu
Behandling med färg har väl alltid ansetts som lite flummigt och inte accepterats inom traditionell medicin. Inom alternativ och naturmedicin kan man kanske finna färgterapeutiska inslag oftare. Den nutida "naturmedicinen" hämtar mycket inspiration från forna tiders huskurer och läkekonst, som i sin tur har rötterna ännu längre bak i historien, där man flätade samman medicin, psykologi och terapi och inte behandlade dem var för sig, som vi gör idag.
Vi har ju insett skillnaden mellan färg och färg, och förstår att det monokromatiska ljuset är den färg som har störst effekt och påverkan på oss, och därför är den färg som kan komma till användning i terapi av olika slag. Att använda sig av "vanlig" färg - t.ex. att bära färgade kläder, måla väggarna med mera, har knappast någon egentlig terapeutisk effekt.
Färgterapi fanns redan i det gamla Egypten år 2500 f.Kr. I deras sol- och tempeldyrkan frodades ett stort intresse för färg. De använde sig av små rum som målades i olika färger och genom att rummen vette åt söder strömmade ljus in i dem och reflekterades mot väggarna. I dessa rum satt man i en slags rituell terapi och påverkades av färgen.
I den gamla indiska-vediska kulturen använde man sig av en annan metod: För att bota sjuka lade man dessa personer i direkt solbelysning och placerade ut färgade ädelstenar på de onda ställena, för att skapa en koncentrerad färgstrålning just där. Vi har ju tidigare läst att ädelstenar faktiskt ger färg av "renhetsnivå två"! Härifrån kommer också mycket av vår tids smyckekultur - att bära ädelstenar på kroppen!!
En annan indisk metod var att visualisera färgerna - alltså tänka sig dem och tänka sig att man andades färg. Det var alltså en rent mental terapimetod.
I västvärlden är färgterapin inte lika gammal, de äldsta exempel man har funnit dateras till 900-talet e.Kr. Det var först på medeltiden som man kunde tillverka färgat planglas i Europa. Det färgade glaset kom till användning t.ex. i de vackra blyinfattade katedralfönstren som man kan beskåda än idag. I de ljusflöden som uppstod när solen strömmade genom fönstren, kunde man placera sjuka och skadade. Katedralerna fungerade som ett slags terapi- och meditationscenter! Leonardo DaVinci himself lär ha gillat att meditera i ljuset från de konstfulla färgglada fönstren!
Framme i 1800-talet togs färgterapin mer planenligt i bruk. Fortfarande var det ljus genom färgat glas som var verktyget, alltså färg av renhetsgrad två. Färgstrålar projicerades på huden för att lindra åkommor. Man fokuserade nu ljuset med olika linser. Amerikanen Edwin Babitt startade en "postorderförsäljning" av en liten spotlightlåda med utbytbara glasfilter i olika färg, som man kunde använda för hemmabruk. Något för ellos kanske? Han gjorde alla fall stor succé med sin postorderterapi under sekelskiftet.
En italiensk läkare startade ungefär samtidigt med en terapimetod som gick ut på att placera mentalsjuka patienter i enfärgade rum, där allt gick i exakt samma färg - fönsterglas, tapeter, tak och golv och all inredning - t.ex. blått. Apatiska patienter livades upp och aktiverades i röda rum och maniska vildar lugnades ner i djupblå rum. Dock blev resultatet inte bestående, utan verkade mest lindra för stunden.
Mellan 1920-1945 använde sig den indiske Ghadiali Dinshah (bosatt i USA) av en färgbehandling som liknade Babitts postorderprojektor. även här användes ett slags diaprojektor med färgad ljusstrålning som projicerades direkt på huden, på bestämda "behandlingszoner". Dinshah menade att man kunde bota i princip alla åkommor med denna metod, men han var lite för ivrig att propagera för sin metod, och hamnade i fängelse, åtalad av hälsovårdsministeriet.
Den tyske läkaren Felix Deutsch forskade i färgterapi på 1930-talet och bedrev terapi i färgrum med färgat fönsterglas och färglampor. Han ville studera hur man påverkas känslomässigt av färgerna och ställa det i relation till vad som konkret händer med kroppen vid färgbehandlingen. Slutsatsen han kom fram till var att det är de psykologiska effekterna som dominerar, och att det är mental påverkan som hjälper kroppen att läka.
I England, där alternativa behandlingsmetoder sen gammalt är vanliga, har flera olika färgterapeuter bedrivit verksamhet sedan slutet av andra världskriget. Theo Gimbel bestrålade patienter med par av kontrastfärger, som växelvis strålas på patienten, och detta kombinerades med musik.
Ronald Beesley provade färgat ljus på barnsjukhus för att lindra barnens rädsla för ensamhet och mörker.
I USA använder man sig av en färgrumsterapi inom kriminalvården. Aggressiva och våldsbenägna fångar placeras i ett totalt enfärgat rum i nyansen "Bubblegum pink"….. alltså barbierosa! Färgen inverkar stillande och muskelförsvagande redan efter tre sekunder!! Efter en kvart i rummet är fångarna oftast så möra att det går att tala förstånd med dem. En intressant kommentar till detta är att hos småbarn är reaktionen den motsatta - de blir livligare och musklerna stimuleras i rosa miljöer!

Ljus och färg har verkligen viktiga egenskaper och påverkar oss, vare sig vi vill eller inte. I och med att kunskapen inom området ökar blir vi mer medvetna om färgerna i vår dagliga miljö, på arbetsplatsen och i hemmet.
Felaktiga färgmiljöer kan ju ge oönskade effekter och även vara förklaringen till olika sinnesstämningar och även rent kroppsliga åkommor - arbetsskador tillexempel!!
Numer finns professionella färgterapeuter och färgexperter som kan hjälpa till att skapa en "färg-ergonomisk" miljö.

DOKTOR FÄRG En nutida behandlingsteknik
Att färgterapi så ofta betraktats och betraktas som flummig och verkningslös och inte accepterats i vetenskapliga och medicinska kretsar, beror kanske till stor del på att den faktiskt ofta varit ganska verkningslös. Alla terapier som bygger på färger av den lägsta renhetsgraden är dömda att misslyckas, de ger nämligen inga bestående resultat. Man kan uppleva det avstressande och meditativt att sitta i ett helviolett färgrum, men om man sedan går ut ur rummet försvinner känslan snart. Färgen ger en tillfällig lindring eller upplevelse.
För att få ett bestående resultat måste färgeffekten på något sätt kunna absorberas och lagras i kroppen som ett slags "färgdepå".
För att göra detta duger det inte med behandling med färger i en låg renhetsnivå. Vi måste istället använda oss av den mer preciserade monokromatiska färgen !!
En terapimetod kan se ut så här:
Man använder sig av ett vitt, runt rum med en golvyta av 2,5 meter i diameter. Takhöjden är lika stor. Rummet fungerar som en cylinderformad bioduk som omsluter patienten helt.
Ljuset kommer från en xenonprojektor; en s.k. fullspektrumlampa. Det är en projektor med lampor som innehåller ädelgasen xenon, som ger ett ljus som kan jämställas med solens strålar när det gäller att skapa ett fullspektrumljus.. Ljuset är helvitt och alla våglängder finns med. Xenonljuset är det enda ljus som kan accepteras i detta sammanhang (bortsett från solljus såklart - det är ju äkta vara!) Vanligt artificiellt ljus duger inte, eftersom vissa våglängder dominerar så starkt medan andra finns i för liten mängd i detta ljus.
Det vita xenonljuset filtreras sedan genom färgade filter, tillverkade av kvarts som är färgat med guld- silver- eller kopparoxid. Med dessa filter kan man få fram alla olika färgnyanser.
Innan behandlingen startar går men igenom patientens bakgrund - medicinskt och psykologiskt - och man genomför ett traditionellt färgtest som kan säga något om patientens känslomässiga förhållande till olika färger.
Patienten kläs sedan helt i en vit cape och placeras i "cylinderrummet". Skådespelet kan börja!!
Under ljusbehandlingen projiceras en färg i taget i rummet, och man förflyttar sig så långsamt genom hela spektrat med början i infrarött och slutet i ultraviolett. Det blir som att resa genom en magnifik regnbågsupplevelse, där man omsluts av en monokromatisk färgnyans i taget.
Patienten kanske finner vissa nyanser nästan hypnotiserande, reagerar extra mycket på dem. När man kommer till en sådan nyans, stannar man upp en stund extra för att patienten riktigt skall få suga åt sig färgen. Dessa färger kan noteras som speciellt betydelsefulla för just den personen, och startar processer både rent kroppsligt men även undermedvetet.
Denna resa genom spektrum tar cirka 20 minuter och det är också vad man orkar med att absorbera under en behandling. Sedan är kroppen "färgmättad"!!
Behandlingsmetoden ger mentala förändringar som varar längre än bara för stunden. Den återställer balansen mellan färgerna i kroppen - återställer kroppens "spektrum".
"Färgresan" ger oftast en direkt psykisk lättnad hos patienten, som då känner sig uppmuntrad och det brukar ge ett direkt ökat hopp om framtiden: mitt problem kanske går att bota! Patienten kan känna att ett psykiskt besvär kan gå att bota relativt enkelt, och att behandlingen inte måste vara så otroligt flummig och komplicerad.
Behandlingen upprepas efter en månad och då väljer man kanske en ny knippa "nyckelfärger" som man upplever starkare. Detta visar att en personlighetsförändring skett sedan första behandlingen, och att man nu tilltalas, aktiveras eller "hypnotiseras" av andra färger.
Behandlingen kan sedan fortsätta fler gånger, genomsnittet ligger på fyra behandlingstillfällen, men det kan givetvis variera väldigt mellan olika individer. Det är en fördel med den här typen av färgterapi - tre, fyra behandlingstillfällen räcker ofta för att patienten ska känna sig "botad". Inom den psykoanalytiska, traditionella terapin krävs ofta många fler behandlingar och det drar ut på tiden.
De långa pauserna mellan behandlingarna tjänar två syften: dels ger de patienten tid att "smälta" den intensiva behandlingen, låta den sjunka in i kroppens olika medvetandenivåer. Man når inget bättre resultat genom att sätta in tätare behandlingar. Och dessutom är det ju den långvariga effekten hos de monokromatiska färgerna som är det fina i kråksången!! Dessutom gör de långa pauserna att patienten blir självständig. Terapeuten blir inte någon ny "mamma" som man tryggt kan gömma sig bakom. Patienten blir tvungen att själv ta ansvar och initiativ, och det ger en stark, självständig individ. Just detta är annars ett problem inom traditionell psykoterapi där behandlingstillfällena är många och täta; terapeuten blir ett slags "hjälpjag" och patienten blir allt mer beroende och oförmögen att stå på egna ben. Ett tillfrisknande skulle innebära att man tvingas lämna tryggheten, och därför hamnar patienten i en "sjukroll" som blir svårare och svårare att bryta.
Under färgterapin är det lämpligt att låta patienten själv bestämma rytmen, och inte låsa sig i en bestämd tidsram. Först pratar patienten och terapeuten, och beroende på sinnesstämning kanske man vill prata länge eller bara en kort stund. Viktigt är i alla fall att dialogen skapar en harmonisk och hoppfull sinnesstämning hos patienten, innan själva färgbehandlingen tar vid. Terapeuten skapar ett kamratligt, öppet förhållande till patienten.
Färgterapi lämpar sig bäst för personer med neurotiska eller psykosomatiska besvär. Oro, ångest, sömnrubbningar, migrän, astma, magsår…färgterapin kan "lösa upp" många knutar!! Många besvär som tidigare ansetts vara av ren medicinsk karaktär, ses idag mer som psykosomatiska åkommor och därför accepteras t.ex. färgterapin alltmer som en metod att bota eller lindra.
Färgstrålning kan sättas in för att bota depressioner, trötthet, nedgångenhet med mera. Speciellt under vintern är ju kroppen "svältfödd" på ljus och cellerna suger åt sig fotoner som en svamp. Inte konstigt att man känner en förändring!!
Men färgterapi passar inte alla. En grupp på cirka 20% av de som söker hjälp, får inte ut något av terapin. I denna grupp ingår människor som skapat sig en identitet som sjuka, byggt in sig i sjukdomen. Dessa patienter orkar inte eller vill inte ta sig ur sin sjukdom, de vill inte lämna den trygghet de har i sin roll som sjuka.
Personer med mycket djup depression, personer i helt paralyserade/paniska tillstånd och personer som inte förstår terapeutens språk (i detta fall svenska) är heller inte mottagliga för terapin, eftersom de inte kan kommunicera / inte är mottagliga för kommunikation med terapeuten i tillräckligt stor utsträckning. Man får inte glömma att "prat-delen" av terapin också fyller en viktig funktion!
Patienter som vägrar öppna sig för terapeuten, utan ljuger, förvränger och undanhåller information, är osamarbetsvilliga och får heller inte ut något av terapin.
Mycket vårdkrävande fall och patienter som har psykotiska tillstånd går oftast inte att behandla med färgterapi. Terapin kräver ju att patienten KAN klara sig på egen hand mellan behandlingarna, och att patienten är förmögen att sitta still och slappna av under "färgresan".
Barn och gamla kan vara svårbehandlade - en gammal människas celler är alltför långsamma i sin reaktion och svarar inget vidare på ljusbehandlingen. Barn å andra sidan, har mycket aktiva och känsliga celler, så där kan effekten bli alltför stark och skada barnets känsloliv. De kan bli "berusade" av färgdosen!!

Trots allt är det faktiskt så att färgterapin HAR effekt, och det beror inte bara på det samtal man för med terapeuten, utan själva "färgresan" inverkar verkligen på patienten, såväl kroppsligt som mentalt.
Färgen har en rent kroppslig, biologisk betydelse, som kroppen tar åt sig utan att du är medveten om det. Dina gener tar hand om den färginformation som kroppen får.
På denna kroppsliga effekt följer en mängd mentala, känslomässiga reaktioner som beror på vilka värderingar du har, din bakgrund, ditt sociala liv, ditt temperament, din närmiljö, ditt personliga tycke och smak med mera.
Vilket dunderpiller!!!

Det finns också en rad andra färgtarapeutiska metoder. Jag har valt att inte ta upp dem alla, utan bara gå in detaljerat på den ovanstående terapimetoden. Hur som helst syftar alla terapimetoder till att återställa färgbalansen i människokroppen för att bota eller lindra psykiska eller psykosomatiska krämpor som alltså skulle bero på att det råder obalans mellan färgerna i vår kropp.

Terapier som baseras på färgpigment av olika slag, alltså färger av tredje renhetsgraden, måste nog ses mer som komplement än huvudbehandling. Sådana metoder kan knappast ge bestående resultat, men visst kan man påverka sin sinnesstämning mycket genom färgade kläder, färgade rum och färgade prylar, färgbad, färgade oljor och annat. Och sådana enkla metoder kan ha en form av placeboeffekt, om man tror på dem. De ger hjälp till självhjälp så att säga!

AURA Lite om vårt lysande"fingeravtryck"
En lite intressant sak som man lätt stöter på i färgsammanhang, är människans aura.
Auran är ett slags energifält som finns runt varje människa. Allt levande har en aura - även växterna. Människans är dock den mest komplicerade.
Den mänskliga auran består av åtta eller fler "lager" som vart och ett svarar för en färg. Det liknar en regnbåge som omger vår kropp! Vissa människor med speciella gåvor har en förmåga att se auror, och vi andra får väl vackert lita på att den finns där…

Närmast kroppen finns först ett "eteriskt skikt" som är vår andliga personlighet. Detta skikt är rosaaktigt (vitt hos personer som är högt andligt utvecklade) Sedan följer färgerna i regnbågens spektrum, från rött till violett. Varje färgskikt svarar för en viss funktion hos oss.
Rött - kroppen, detet, sexualiteten.
Orange - livskraft, energi.
Gul - emotionell energi.
Grön - ego, personlighet, sammankoppling av det kroppsliga och det andliga. "Länk" mellan egot och ett högre jag.
Turkos - ett högre mentalt jag, inspiration.
Blå - vilja, motivation. Drömmen om det liv vi skulle vilja uppnå!
Violett - högre medvetande, den "okroppsliga kroppen"
Magenta - identiteten, det andliga, det eviga.

Samman med auran hänger det som kallas Chakran. Det är olika centran i kroppen, och dessa chakran är utgångspunkt för ljus son stålar både in och ut från kroppen. Det finns åtta chakran som motsvarar de olika färgerna i auran. Chakrana ligger som punkter på en linje som går längs ryggraden.

Om man tror på det här med aura och chakran, kan man använda dem som utgångspunkt för olika färgterapeutiska metoder, där man kan studera "skador" eller obalanser i energiflödet kring kroppen. Det kan verka flummigt, men jag tror å det allra bestämdaste att det kan ligga något i det.

Källförteckning: .

Karl Rydberg - "Levande färger" - ICA bokförlag 1991
Theo Gimbel - "Healing med färg" - Wahlströms 1995
"Prismas uppslagsbok" - Prisma/Bokia 1990

Tillbaka