Världens mest berömda födelsemärke?
Mikhail Sergeyevich Gorbachev är en liten man med en stor inneboende kraft.  Han lyckades ändra kursen på jättefarkosten USSR och styra in den på en helt ny bana - han rörde inte bara om lite på ytan! 
Jämfört med sina närmaste föregångare var Gorbachev relativt ung när han blev USSR:s högsta ledare.  Han hade avancerat från lokalpolitisk nivå ända upp till det allra högsta ämbetet.  Full av kraft och energi och med en klart lysande ledstjärna började Gorbachev reformera USSR till en mer människovänlig stat - med hjälp av Demokratizatsiya (demokratisering), Perestroika (omdaning, förnyelse), och Glasnost (öppenhet). 
Gorbachev ter sig ur vissa synvinklar nästan som sänd av gud, dels för att förnya samhällssystemet i USSR och dels för att bryta den otäcka trend som kallades det Kalla Kriget, innan det hotade att urarta i ett tredje världskrig.  Ingen vet ju vad som hänt om Gorbachev INTE dykt upp.  Hur som helst är "Gorbachev" en handlingskraftig och viljestark man, som verkligen tror på att det går att förändra och förbättra.  En god förebild och en tankeställare till alla gnällkärringar som sitter vid köksbordet och beklagar sig över eländet i världen. 

Ordlista, begrepp och bakgrundsfakta                                                                             .

KGB:  "Komitet Gosudarstvennoj Bezopasnosti" = Kommittén för statens säkerhet. Bildades 1954. 
           USSR:s SÄPO. Kan liknas vid det amerikanska FBI, men KGB arbetar mycket mer 
           utanför landets gränser, via ambassader tillexempel. 

Nomenklaturan:  Så kallades den strikt konservativa och korrumperade byråkratin som  hindrade 
                                många reformer. 

Kolchos:  Kollektivjordbruk, som till skillnad från sovchoserna ägs av jordbrukarna själva 
                    (åtminstone på papperet..) 

-Vet du varför katter är förbjudna i Ryssland? 
Jo, de säger "MAO, MAO!!" 

· Sovchos:   Statsägt storjordbruk. 

· Politbyrån:  I de östeuropeiska kommunistländerna namn på partistyrelsens värkstillande organ 
                   och partiets högsta ledning. 

· USSR:   Union of Soviet Socialist Republics, det engelska namnet för Sovjetunionen.  Jag 
                använder det i texten eftersom det är kort och bekvämt att skriva!! 

· Bolsjeviker  en radikal grupp inom det ryska socialdemokratiska partiet. 1912 bildade de ett eget 
                   parti ledda av Lenin.  De ville förändra samhället genom revolution. Efter ryska 
                   revolutionen övertog de makten.  Ett halvår efter revolutionen bytte de namn till 
                   kommunisterna. 

· Sovjet: (ryska = råd)  Från början var sovjeten en grupp revolutionärer som representerade 
             arbetarna, detta skedde redan 1905. Under revolutionen 1917 bildades även sovjeter med 
             representanter för bönder och soldater. I det senare USSR fungerade sovjeterna som 
             orga i landets förvaltning.  "Högsta Sovjet" kallas topp-sovjeten, vars ordförande samtidigt 
             är rikets främste man - dess president. 

Något om regeringens uppbyggnad i USSR:
USSR var en kommunistisk stat med endast ett parti - kommunistpartiet. Det var en förbundsstat, bestående av 15 delrepubliker. Den största republiken var Ryssland.  Från 1989 (då sovjetmedborgarna fick rösta i ett val för första gången på mycket länge)  var det högsta organet i USSR De Folkdeputerades Kongress (som en grupp med folkvalda medlemmar).  Denna kongress utsåg "Högsta Sovjet" dvs. det "Högsta Rådet" - jämförbart med riksdagen. Ordföranden i Högsta Sovjet var USSR:S president. Denna post var  dock mest ceremoniell. Högsta Sovjet utsåg i sin tur en regering. 
I praktiken var  det dock Kommunistpartiets topp som behärskade politiken: dess centralkommitté och politbyrån med generalsekreteraren. 

Bakgrundsfakta om USSR:
USSR bildades av  Lenin och hans Bolsjeviker efter  den ryska revolutionen. Närmare bestämt skedde statens bildande den 30 december 1922. Då bröt man upp från det gamla Tsarryssland. Kommunismen kom dock inte att stå för det som Lenin hade tänkt sig. Lenin dog 1924 och då tog Stalin över makten. Han förvandlade den nybildade unionen till en diktatur och satte folket i skräck. Stalin fördömde vänsterns (och även högerns) politik för att framstå som ett "mittenalternativ" i kampen om makten efter Lenin. När han själv kommit till den posten, övertog han helt fräckt vänsterns program och idéer! Stalin satte statens väl före individernas väl, och därför infördes total kontroll och stränga regleringar av i princip allting. Stalin ville bygga upp en modern industristat i USSR och detta till priset av befolkningens välbefinnande. Ekonomin sattes under stenhård statlig kontroll och utformades i  s.k. femårsplaner.  Privat ägande avskaffades. Nu skulle all makt centraliseras - Stalin måste ha haft ett sjukligt makt- och kontrollbegär!! Bönder tvingades ihop på jättelika kolchoser och sovchoser - de blev i princip livegna av staten. Låg produktivitet blev resultatet - troligtvis på grund av dålig motivation hos jordbrukarna. 

Stalin undanröjde alla tänkbara motståndare via avrättningar och fångstläger. Han införde en fruktad politisk polis. Under andra världskrigets förspel - när Hitler hotade Tjeckoslovakien - föreslog Stalin (som hade närmat sig västmakterna) att man skulle möta upp Hitler med en enad front. Men västmakterna ville hellre offra Tjeckoslovakien för att inte stöta sig med Hitler och därmed riskera ett krig.  Då gjorde Stalin helt om och slöt en Icke-angreppspakt med Hitler. De två diktatorerna delade upp Östeuropa mellan sig. 1941 bröt Hitler samförståndet och anföll Sovjet, som dock bjöd på hårt motstånd. Priset blev 20 miljoner  döda och en enorm förödelse i landet.  Kriget slutade ju med sovjettruppernas inmarsch i Berlin och Hitlers självmord. 

Efter kriget skapade Stalin en "skyddsmur" mot väst genom att i princip ockupera de östeuropeiska grannstaterna. Han tillsatte kommunistiska regimer i dessa länder och höll dem under sträng kontroll, så de inte skulle pipa iväg åt något mer demokratiskt, liberalt håll.  Det kalla kriget inleddes och "Järnridån" skilde de kommunistiska länderna i öst från de anti-kommunistiska, demokratiska i väst. 

Under Stalins sista år startade han en manisk judeförföljelse, som dock kom av sig när han dog 1953. 

Nikita Chrusjtjev efterträdde Stalin. Från början var det meningen att ledarskapet i unionen skulle delas kollektivt av flera, men det slutade ändå med att Chrusjtjev satt "ensam på toppen".  Han började försiktigt att avstalinisera samhället, och framförde sin kritik mot Stalin.  En mer öppen ton mot västvärlden antogs också. Dock var det fortfarande förbjudet att ifrågasätta statsmakten och ledarna. Den härskande byråkratin oroades av Chrusjtjevs försök att decentralisera ekonomin, och införa viss annan liberalisering, och 1964 avsattes Chrusjtjev av reformkritiker. 

Ny  ledare för Kommunistpartiet och därmed ledare för Unionen, blev Leonid Brezjnev. 
Oppositionella grupper möttes med en skarpare ton under hans tid. Den som vågade ifrågasätta det rådande styret fängslades. Paradoxalt nog ordnade han både med en kraftig militär upprustning OCH förde USSR in i en avspänningsperiod. Brezjnevdoktrinen utformades i samband med invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Den innebar att USSR tog sig rätten att ingripa i andra kommuniststyrda länder om USSR anser att den kommunistiska makten är hotad eller börjar avvika från kommunismens väg. Om man vill kan man jämföra den med den Amerikanska "Trumandoktrinen" som innebar samma sak fast tvärtom: att USA tog sig rätten att ingripa i demokratiska länder (som hörde till USA:s intressesfär) om dessa hotades av Kommunismen. Relationerna med väst försämrades genom de åtgärder som vidtogs i och med Brezjnevdoktrinen. 1982 avled Brezjnev. 
Före detta KGB-chefen Andropov kom till makten efter Brezjnev och han startade en kamp för att utrota korruptionen. Dock dog han redan 1984 och efterträddes av den sjuke och gamle Tjernenko, som inte uträttade nåt vettigt över huvud taget. Han dog endast ett år senare, och då låg vägen öppen för Gorbachevs reformer!! 
 
 

 SOVJETLEDARE

  1922  Vladimir Lenin 
  1924  Josef Stalin 
  1953  Nikita Chrusjtjev 
  1964  Leonid Brezjnev 

    1982  Jurij Andropov 
    1984  Konstantin Tjernenko 
    1985 Mikhail Gorbachev 
    1991 USSR upphör! 
 
 
 
 
 

Från allra första början                                                                                                                                                .
Gorbachev föddes 1931 i jordbrukssamhället Privolnoye, nära Kaukasus i södra Sovjet.  Pappa Sergej körde lantbruksmaskiner på kolchosen som farfar Andrej varit med om att bygga upp.  Både Sergej och Andrej var politiskt aktiva och tillhörde därför traktens "övre skikt".  Mamma hette Maria.   Sergej deltog som soldat i Röda Armén under andra världskriget.  Under samma tid levde resten av familjen Gorbachev under tysk ockupation i Privolnoye.  De hade det mycket knapert med pengar under krigsåren - en gång hade Maria inte ens råd att köpa ett par skor åt Gorbachev, men då skickade Sergej order via brev från fronten:  "Sälj vad som helst och köp skor, så "Misha" kan gå till skolan. Det är det viktigaste av allt !!" 

När Gorbachev var 14 år började han arbeta på en traktorstation, vid sidan av skolan. När han var 18 fick han en orden: "Arbetets röda fana" som uppskattning för sina insatser i jordbruket. 

I en senare intervju har Gorbachev framhållit hur tacksam han är mot sina föräldrar, och hur glad - och stolt - han är över att han fått växa upp på lantbygden, nära jordbruket, människorna och naturen.  Han berättar att de lantliga, jordnära föräldrarna lärt honom sunt förnuft och vidarebefordrat sin känsla för naturen, för landet och det verkliga livet.  Speciellt betonar han samspelet med naturen, som verkar vara mycket viktig för honom.  Han nämner också att han fått lära sig blygsamhet och ödmjukhet genom uppväxten i en jordbruksmiljö.  Det hårda arbetet som delas av alla skapar tolerans och solidaritet.  Den stabila grund som föräldrarna inmurade, gav själsstyrka, uthållighet och "a kind of wisdom" som Gorbachev själv uttrycker det. 

Gorbachev gick ut gymnasiet 1950 som näst bästa elev. Samma höst började han studera vid universitetet i Moskva.  Helst hade han velat studera Fysik eller Litteratur, men kom inte in vid dessa fakulteter och därför blev det juridikstudier för den unge Gorbachev.  På universitetet träffade Gorbachev samtidigt den sociologi- och filosofistuderande Raisa Maximonova Titorenko. Amor sköt skarpt med kärlekspilar och de blev ett par.  1954 gifte de sig. 
 
 

In på politikens bana                                                                                                                                                  .
Under hela tonårs- och studietiden var Gorbachev medlem i Komsomol - ett kommunistiskt ungdomsförbund.  Han tog de kommunistiska idéerna till sig - "en ung själ kan inte avvisa saker som rättvisa och jämlikhet " som han själv uttrycker det.  Och rättvisa och jämlikhet var just de mål som kommunisterna framhöll. Men i verkligheten ledde "kommunistexperimentet" till förtryck. När det försökte införa den kommunistiska modellen med våld, blev människovärdet tilltufsat. 
Gorbachev insåg detta, och när han senare blev USSR:s ledare arbetade han därför för att återinföra hänsyn till människornas frihet och en öppenhet i samhället. 
1955 hade Gorbachev och Raisa studerat färdigt.  De flyttade tillsammans till staden Stavropol, i Gorbachevs gamla hemtrakter. De fick ett barn - Irina.  Raisa började jobba som lärarinna och  Gorbachev startade nu sin resa uppåt i politiken. 

1956 fick Gorbachev den högsta posten inom Stavropols lokala Komsomol-avdelning. Därefter 
         blev han ansvarig för Komsomol i hela distriktet.  Han fick högre och högre befattningar 
         inom själva det "stora" kommunistpartiet och…. 
1970 blev han "högsta hönset" i partiet i Stavropol-distriktet. Samtidigt läste han en kurs i 
         lantbruksfrågor via korrespondens.  Gorbachev var nu 39 år. 
 

Gorbachev hade värdefulla kontakter vid Kommunistpartiets centralstyrelse i  Moskva, och det ledde till att han fick sitt verkliga genombrott: 
1961 hade Gorbachev fått ett hedersuppdrag som en av tusentals delegater vid partikongressen i Moskva.  Tio år senare utsågs han till medlem av centralkommittén, där 300 storfräsare från hela USSR satt med. Det innebar emellertid inte någon jättemakt.  Kommittén samlades bara ett par gånger om året, och resterande tid var Gorbachev kvar på lokalpolitisk nivå i Stavropol. 

Gorbachev avancerar på maktstegen                                                                                                                       .
Hösten 1978 dog centralkommitténs jordbruksminister Kulakov knall och fall.  Kulakov var en av dem som kände Gorbachev sedan tidigare, och troligtvis givit honom goda vitsord.  Partiets ledning beslöt att stämma träff med Gorbachev för att eventuellt installera honom som Kulakovs efterträdare. 
Sagt och gjort, partichefen Leonid Brezjnev, Konstantin Tjernenko och  KGB-chefen Jurij Andropov  for med tåg för att träffa Gorbachev på stationen i Mineralnoye Vody (som f.ö. betyder mineralvatten  och är en liten kurort).  En månad senare var Gorbachev en utav de 25 medlemmarna i USSR:s högsta beslutsfattande elit, som utgörs av Sekretariatet och Politbyrån.  Han hade som specialansvar att reformera jordbruket, han var alltså jordbruksminister.  Gorbachev var där en riktig ungtupp med sina 47 år !! 
1979 blev Gorbachev kandidatmedlem i Politbyrån och 1980 fullvärdig medlem. 
1982 dog Brezjnev och efterträddes av Andropov, som dock var sjuklig och knappast hade ork att styra landet.  Gorbachev var en nära vän till Andropov och den enda ur Partiledningen som fick besöka honom vid sjukbädden.  De övriga fossilen i partiledningen tyckte dock att Gorbachev var för ung - pojkspolingen var ju bara 53 år -  för att efterträda Andropov, så vid dennes död 1984 
valdes Tjernenko istället till partiledare. Han var ju åtminstone medelålders - 72 år. Tjernenko var dock ingen framstående gestalt. 
Gorbachev avancerade ytterligare.  Han blev utrikesminister och inofficiellt sågs han som partiets chefsideolog (fast det borde väl vara partiledaren?).  I utrikes ärenden fick han positiv uppmärksamhet. Han besökte t.ex. Margaret Thatcher i Storbritannien och hon hade då aldrig skådat en liknande sovjetledare!!  Gorbachev var en typ helt olik de tidigare Lenin, Stalin, Brezjnev med flera. 
Tjernenko var sjuklig redan när han tillträdde partichefsposten, och avled efter bara ett år.  Dagen efter Tjernenkos död - den 11 mars 1985 - utnämndes då äntligen Gorbachev till Kommunistpartiets nye ledare. 
 

Gorbachev tar plats bakom rodret                                                                                                                            .
Utrikesminister Gromyko hade sagt om Gorbachev att "han har ett mysigt leende, men tänder av stål."  Och det behövdes en bestämd och tuff ledare nu, som kunde städa upp all korruption som uppstått under Brezjnevs tid.  Andropov hade startat en upprensning, men under hans korta regeringstid hann den aldrig slutföras. Tjernenko var inte förmögen att göra i princip någonting, och de många maktskiftena hade gjort de politiska målen oklara och flaxiga.  Dessutom behövdes en föryngring i ledarskiktet. 

 Och man kunde nog tidigt ana att den energiske Gorbachev inte bara tänkte karva lite på ytan av samhällssystemet.  Efter sina företrädare fick han ärva en stor hög med "skräp" - ekonomin var i stagnation, byråkratin var insnöad, folket var präglat av misstro och fruktan. Inte de bästa förutsättningarna kanske, men desto mer fanns att vinna.  Gorbachev gick ut hårt redan från början. Hans första åtgärd var att lägga ner tillverkningen och försäljningen av Vodka. Alkoholismen var nämligen ett utbrett problem. Vidare fullföljde han Andropov:s  antikorruptionskampanj och rensade ordentligt i Sovjettoppen. På mindre än ett år hade en tredjedel av alla ministrar i landet bytts ut ! 

Gorbachev visade från allra första början upp en helt ny ledarstil. 
Han diskuterade med vanligt folk på gatan, han besökte olika industrier och visade upp ett intresse för folks åsikter. 

Gorbachev hade stora planer på förändringar. Han började snart att definiera dem som Perestroika  -(förnyelse, omdaning) och Glasnost - (öppenhet). 
Perestroikan innebar en trefald av reformer: 

• Reformera statsskicket(omdana det gamla diktaturpräglade samhället till en äkta demokrati, som i de västeuropeiska länderna)….
• reformera och stärka ekonomin  (byta ut den ineffektiva centralstyrda ekonomin mot en fri, mer marknadsinriktad ekonomi, med hjälp av folkets engagemang och modern teknik)….
• samt föra ut USSR på den internationella marknaden och öka utbytet med omvärlden. 

Gorbachev var inte alls den förste att framföra dylika tankar, men han var den förste att verkligen mena vad han sa, och sätta planerna i verket. 
Den 25 februari 1986 hölls en partikongress, och där godkändes Gorbachevs nya partiprogram, och hans "reformpaket" innehållande Perestroika och Glasnost. En ny centralkommitté utsågs också.  Gorbachev befäste sin makt i Politbyrån på rekordtid! 
Han framhöll att tidigare reformförsök gått om intet eftersom de inte tillräckligt betonade folkets engagemang i förändringarna. Det var ju trots allt deras land som skulle reformeras!
 

    Ja det kan jag skriva under på !  (Gorbys signatur.) 
 
 

Perestroika                                                                                                                                                                    .
Perestroikan gav sig i kast med näringslivet.  Det decentraliserades, kvalitetskontroller infördes och industrin började gynna kvalitet före kvantitet. Den gamla Marxistiska synen på privat ägande som något oönskat, ifrågasattes och övergavs. Privat ägande och "privata" kollektiv uppmuntrades.  Jordbruket började privatiseras, bönder och enskilda personer kunde leasa mark och bostäder av staten, och behålla den förtjänst de fick från försäljningen av produkter som de odlat på sina privata täppor och gårdar. Privatpersoner tilläts att starta egna företag och anställa personal, så länge ingen exploation av andra personer förekom. Byråkratiska center upplöstes och en handel med statspapper (obligationer och sådant) kom igång. 
Från den 1 april 1989 blev det tillåtet för alla företag att skaffa utländska partners och det ledde till att man vågade sig på djärvare företag och uppgörelser med stora företag i väst. 
Det blev tillåtet att bilda politiska partier, och USSR styrdes in på vägen mot en flerpartidemokrati med fria val mellan flera olika kandidater. 

Perestroikan mötte givetvis motstånd. Alla gillade inte förändringar. Särskilt de gamla gråsuggorna i nomenklaturan var motvilliga. 

Glasnost                                                                                                                                                                        .
Genom Glasnost kom gamla "sanningar" upp till ytan.  Censurerade och hemligstämplade dokumentationer från Stalin- och Brezjnev-åren offentliggjordes.  Politiska fångar släpptes fria. 
"Demokratiska Klubben" - en diskussionsgrupp öppen för alla - tilläts bildas av oliktänkande från 20 olika städer i USSR.  Det blev förbjudet att censurera massmedia. Alla olika politiska rörelser fick tillgång till och rätt att konkurrera om platsen i etermedia - TV och radio alltså.  Kommunistpartiets tidigare ensamrätt över TV och radio upphävdes.   Total religionsfrihet skapades och Gorbachev blev också den förste Sovjetledaren att träffa Påven och sätta sin fot i Vatikanstaten.  Gorbachev förespråkade en "andlig revolution" och insåg att alla troende måste äga rätt att "tillfredsställa sina andliga behov". 
Med Glasnost hoppades Gorbachev att det Sovjetiska folket äntligen skulle få slippa det "dubbelliv" som de tvingats leva under tidigare år, då ingen yttrandefrihet fanns.  De hade tvingats visa upp en konstlad sida mot staten, och rädslan att säga sin mening hängde kvar. 

Utrikespolitiken. Det kalla krigets slut                                                                                                                     .
Gorbachev byggde upp ett helt nytt förhållande mellan de före detta rivalerna USA och USSR. 
Istället för den misstro som tidigare rådit, skapades ett ömsesidigt förtroende mellan staterna. 
1986 hölls ett toppmöte på Island, och där föreslog Gorbachev att USSR:s depå av missiler skulle reduceras kraftigt.  Året därefter signerade han och USA:s president Reagan ett fördrag om att eliminera alla kärnvapenmissiler.  Kapprustningskarusellen var över; det började töa i det kalla krigets vinter.  Gorbachev insåg också att den ockupation av Afghanistan som inletts av Brezjnev skadade USSR:s anseende och dessutom ogillades av befolkningen. 1989 drogs alla sovjetiska ockupationstrupper ut ur Afghanistan. 

(Dessutom: I oktober 1988 gick presidenten i Högsta Sovjet - Andrei Gromyko - i pension. 
                   Presidentposten, som mest var symbolisk och ceremoniell, övertogs av Gorbachev.) 

1989 var för övrigt ett mycket händelserikt och omstörtande år i Europa.  Så gott som alla länder som tidigare tillhört USSR:s "skyddszon" mot Västeuropa, skakades av massreformer och frigörelse från kommunismens grepp.  Detta föranleddes bl.a. av Gorbachevs uttalande under ett besök i Finland i oktober 1989. Han meddelade där att USSR varken har politisk eller moralisk rätt att lägga sig i grannländernas affärer.  (Sinatra-doktrinen. "I did it My Way"….) Nu kunde grannländerna omdana sina regeringar efter egen fri vilja, utan att sovjetiska trupper kom ångande för att hindra dem. Gorbachev hyllades och blev mycket populär i grannländerna. 
Järnridån smulades sönder, tydligast symboliserat av Berlinmurens fall. 

Så i december 1989 träffades Gorbachev och USA:s nye president, George Bush, på Malta. 
Där kom de överens om att kapprustningen, misstron och den psykologiska och ideologiska kamp som förts under det kalla kriget, skulle bli förpassat till historien för gott. 
Det kalla kriget hade nu definitivt smält bort, som en istapp i vårsolen. 
Den här nya, avspända politiken som visades upp, stärkte USSR:s ställning rejält i omvärlden. 
Gorbachev belönades också med Nobels fredspris år 1990 för sina stora insatser. 

Fria val                                                                                                                                                                               .
Den 26 mars 1989 hölls det första valet till de "Folkdeputerades kongress".  Det var första gången 
sedan 1917 som folket fick rösta!!!  1500 delegater röstades fram av folket, och 750 ytterligare personer utsåga av diverse allmänna organisationer.  Denna jättekongress utsåg i sin tur de 542 personer som skulle utgöra "Högsta sovjet" d.v.s. riksdagen. 
Kandidaten Boris Yeltsin - som "kickats" ur politbyrån på grund av sin kritik mot reformerna - fick en förkrossande majoritet av rösterna i Moskvadistriktet, och valdes till president i delrepubliken Ryssland. Han lämnade kommunistpartiet 1990. 
I början av 1990 var det dax att rösta igen, denna gång för att utse regionala kommungubbar. 

För första gången på över 70 år hade nu folket verklig valmöjlighet i valen.  Kommunistpartiets kandidater fick stå tillbaka till förmån för miljövänner, frigivna politiska fångar, reformerare och strejkledare… Nu var det möjligt för en kommunistpartist att förlora sin post. 

Förändringar i regeringens makt                                                                        .
Den 7 februari 1990 beslutade Kommunistpartiet att dela med sig av ensamrätten på makt som de haft dittills.  Ändringar gjordes i "Artikel 6" som garanterat deras maktmonopol. 
Nu hade kommunistpartiet tillsammans med andra partier och organisationer rätt att utforma politiken i USSR. Man röstade också för att organisera om Politbyrån, så att den kom att utgöras av representanter från de olika delrepublikerna och att dessa skulle utses av varje republik för sig, inte centralt i Moskva. 

Samtidigt utnämndes Gorbachev av kongressen till den förste "verkställande presidenten" i USSR, vilket innebar en ökning av presidentämbetets befogenheter och makt.  Gorbachev lovade att utnyttja makten för att uppnå en mer radikal perestroika. 

Oro börjar gro i hörnen                                                                                                                                       .
Efter det att Gorbachevs makt ökat i februari 1990, var det vissa som började frukta att makten blivit för koncentrerad.  De hade farhågor om att en ny diktatur och personkult var i antågande. 
Samtidigt verkade Gorbachev ha kommit vilse från den tidigare så klart utstakade väg han följt. 
Mycket av det han gjorde började bli motsägelsefullt, och många av hans rådgivare och vänner ansåg att han tappat sin tråd. 

Den 11 mars 1990 bröt sig delrepubliken Litauen loss från USSR och självständighetsförklarade sig.  Inrikesminister Pugo vädjade om att få "vidta nödvändiga åtgärder" för att säkra de lagenliga normernas uppehållande i Baltikum.  En ekonomisk blockad sattes in mot Litauen  och i januari 1991 attackerades Litauens TV-center av trupper från USSR.   Dessutom drabbade trupper samman med letter i Riga.  Båda händelserna skördade ett antal dödsoffer och många skadades. 
Omvärlden reagerade, liksom folket i USSR, som fördömde sitt eget lands agerande i Baltikum. 

Personer i de högsta kretsarna i regeringen - t.ex. utrikesminister Eduard Shevardnadze - uttryckte sina farhågor om att landet var på väg tillbaka till en diktatur, och att reaktionära krafter 
(sådana som vill vrida tillbaka och återgå till det som var förr) fick allt större gehör i samhället. 

Närvaron av USA-trupper i området under Gulfkriget, gjorde att många upplevde den Sovjetiska säkerheten som hotad.  Amerikanska CIA anklagades t.o.m. för att försöka sätta USSR:s samhälle i gungning!  Den sovjetiska militären blev allt mer mottaglig för påtryckningar från reaktionärer. 

Den 17 mars 1991 tog KGB initiativ till en folkomröstning om landets framtid. Rysslands president Yeltsin ställde upp som motpol till Gorbachev; han framförde ett annat sätt att tackla problemen, bland annat med påskyndade reformer.  Nu skulle det visa sig vem som var mest populär: Yeltsin eller Gorbachev? 
Det gick i princip jämnt upp mellan dem båda, men Yeltsin hade ändå stärkt sin position. 
11 dagar efter valet meddelade Yeltsin att han tänkte hålla ett massmöte i Moskva.  Inrikesminister Pugo ansåg att Yeltsin & Co.  var ett pack ny-bolsjeviker som bara ville utmana Gorbachev.  Kanske bad Pugo även nu att få vidta "nödvändiga åtgärder"? Hur som helst så fördömdes detta massmöte genast av Gorbachev.  Censur infördes, men ignorerades av folket.  Gorbachev sände trupper för att kontrollera massmötet, som dock genomfördes utan bråk. 
 

Gorbachev blev tvungen att alltmer närma sig Yeltsin för att kunna behålla sitt stöd hos folket. 

I regeringen började det kännas lite ansträngt.  Den stora frågan handlade om det nya unionsavtal som Gorbachev planerat med de Sovjetiska republikerna.  Detta nya avtal skulle innebära att mycket makt skulle komma att flyttas bort från Moskva. Och det i sin tur hotade regeringsmännens jobb och poster.  Så de ville naturligtvis inte ha till något unionsavtal, utan försökte tänka ut ett sätt att förhindra detta och underminera Gorbachevs makt. Några av Gorbachevs  närmaste rådgivare anade oråd och varnade honom om att ett kuppförsök vore möjligt, men han ville inte tro dem, eller tog dem inte på fullt allvar. 

Trots sina många och stora gärningar både inom USSR och internationellt, var Gorbachevs popularitet hemma i USSR vid det här laget helt körd i botten.  Reformerna hade inte lyckats höja levnadsstandarden. Under 1991 hade BNP sjunkit samtidigt som priserna stigit.  Folket var missnöjt, regeringen splittrad och Gorbachev varnades ständigt för att ett kuppförsök låg i luften. 

Gorbachev tog emellertid ganska lätt på hoten, och for till sitt sommarställe i Krim för att finputsa på det nya unionsfördraget. Troligtvis trodde han att det skulle lösa en del knutar. Han verkade inte ha riktig koll på hur starka kritiska krafter som egentligen uppstått mot honom. 

Kuppen                                                                                                                                                                               .
Den 18 augusti 
Gorbachev satt på eftermiddagen i sitt rum på semesterstället i Krim och filade på unionsfördraget. Plötsligt knackade det på dörren, och där stod chefen för vakten för att meddela att en grupp personer, bl.a. KGB-snubben Plechanov, anlänt och krävde att få träffa presidenten. 
Gorbachev väntade inget besök och försökte ringa för att ta reda på vem som sänt besökarna - men linjen var död. Alla telefonlinjer var avskurna.  Han insåg nu att detta inte skulle bli något vanligt besök. Han gav sig iväg för att släppa in besökarna, som dock redan var på väg upp till rummet.  Så äntrade de rummet:  kanslichef Boldin, armégeneral Varennikov, Sjenin ur Politbyrån, Baklanov, som var Gorbachevs suppleant i försvarsrådet, och så Plechanov. 
( till kuppmakarna hörde också Kryuchov (KGB-chef), Yazov ( försvarsminister),Pavlov (premiär/ statsminister), Starodubtsev (parlamentsmedlem), Tizyakov(president bla. över sttliga företag) och Pugo, som ju hela tiden föreslagit "nödvändiga åtgärder" som Gorbachevs inrikesminister. ) 
De uppgav att de var sända av "statliga kriskommittén" - en kommitté som Gorbachev aldrig hört talas om - och hävdade att landet var på väg mot en katastrof, och därför måste ett undantagstillstånd utfärdas och nödvändiga åtgärder tas.  De ställde ett ultimatum: antingen skulle Gorbachev signera ett dekret som meddelar en rådande krissituation och sedan stanna i Krim, eller också överlåta sin makt åt vicepresidenten Yanayev. 
Gorbachev vägrade dock att gå med på gruppens krav och föreslog istället att de skulle diskutera det hela under sammanträdena i samband med undertecknandet av det nya unionsfördraget, som var planerat att ske bara två dagar senare.  Men kuppmakargruppen lyssnade inte på det örat. 
Istället for de tillbaka till Moskva och lämnade Gorbachev isolerad på sitt semesterställe. Alla kommunikationer stängdes av, och kuppmakarna sände till och med ut trupper för att bevaka 
den isolerade presidenten.  För att skrämmas lite extra lade de också beslag på den svarta lådan som innehöll koderna för att skjuta iväg alla kärnvapenmissiler över hela landet. 

Väl tillbaka i Moskva den 19 augusti, offentliggjorde kuppmakarna att Gorbachev  blivit allvarligt sjuk och inte kunde regera, därför skulle "den statliga kriskommittén" med Yanayev i spetsen, ta över makten.  Det meddelades också att alla strejker och demonstrationer var förbjudna och att median var tagen under kontroll.  Yanayev framträdde i TV och påstod att  "vi måste ta över kontrollen eftersom landet hotas av sönderdelning"  men lösningen han föreslog var att införa en ny diktatur!! 

Kuppen var dock illa planerad och mystiskt halvhjärtad.  Yeltsin lyckades de aldrig arrestera, och han hade inga problem med sina telefonlinjer. Han kunde till och med ringa och beställa mat från Pizza Hut!! Ingen annan av oppositionsledarna blev heller tillfångatagna.  Kriskommittén visade sig nervösa och osäkra vid sina framträdanden i TV. 
Kuppmakarna hade försökt att spela på det allmänna missnöje som fanns bland befolkningen, men det hade inte räknat med att mentaliteten i samhället faktiskt förändrats under Gorbachevs tid. Visst ville folket ha förbättringar och stabilitet, men de ville inta ha en ny diktatur. De ville ta sig ur krisen inom ramarna för demokratin, inte med våld och hot. 
Officerare och soldater i armén vägrade också att sluta upp bakom kuppmakarna. 
Kuppmakrna hade räknat fel helt enkelt, och fick inte det stöd de skulle ha behövt för att lyckas. 

Yeltsin gick till handling. Som "Demokratins försvarare" gick han i spetsen för en grupp på 20 000 personer som protesterade mot kuppen. Han bad dem att sluta upp i ett massmotstånd mot det banditgäng som tagit makten, och manade alla till strejk.  Skaran växte, och snart hade över 
100 000  personer samlats framför regeringsbyggnaden i Moskva, för att försvara det.  Barrikader restes och gamla krigsveteraner blandade molotovcoctails. Folk från alla samhällsgrupper slöt upp. 

-"Ro hit en Kalashnikov 
så ska jag skjuta det där 
avskummet själv!!" 
(arg 72-årig babuskja) 

Nästa dag utfärdade kuppmakarna ett utegångsförbud i Moskva. Det var det dock ingen som brydde sig om.  Kuppmakarna verkade vackla, och på många håll hissades nu den gamla Ryska flaggan.  Senare på dagen meddelades det att stridsvagnstrupper var på väg mot regeringsbyggnaden.  Tusentals pro- testerande svärmade runt huset för att försvara det och när tanksen anlände blev tre personer dödade, men kuppmakarnas tanks tog till reträtt. 

Efter tre dagar - den 21 augusti - meddelades det att  kuppmakarna försökte fly ur landet.  Två påstods ha rest till Krim för att tala med Gorbachev, men han hade vägrat ta emot dem innan de sett till att öppna  hans telefonförbindelser på nytt.  Detta skedde också, och Gorbachev ringde omedelbart till Yeltsin i Moskva, och en hel hop andra personer.  Yeltsin sände ett plan med ryska tjänstemän för att föra Gorbachev med familj i trygghet tillbaka till Moskva. Kuppmakarna arresterades. 

I Moskva fick Yeltsin ta emot folkets jubel. Han hade räddat landet!  Kuppen hade misslyckats. 

Kommunismens fall                                                                                                                                                      .
man kan säga att kommunismen föll samtidigt med kuppen.  I slutet av augusti signerade Yeltsin en kungörelse som upphävde Kommunistpartiets aktiviteter.  Gorbachev följde Yeltsins linje, och utfärdade också kungörelser som upplöste hela partiet.  Kommunismen var död, åtminstone på papperet. 
USSR kollapsar
Den planerade sessionen som skulle hållits den 20 augusti för att underteckna det nya unionsfördraget, hade försenats på grund av kuppförsöket, men den 23 augusti kunde Högsta Sovjet äntligen samlas. Gorbachev ville inte skjuta på unionsfördraget. Han var fast beslutsam om att få det undertecknat. Men representanterna för de olika delrepublikerna hade delvis börjat tvivla på och ifrågasätta unionen.  De ansåg att situationen hade förändrats efter kuppförsöket.  Och visst var det så.  Kuppmakarna var rädda för att unionen höll på att kollapsa och att makten höll på att decentraliseras bort från Moskva, att Gorbachev kanske var för eftergiven och tillät för lösa tyglar gentemot delrepublikerna. Därför hade de försökt gripa makten, för att stoppa sönderfallet. Men resultatet hade blivit det rakt motsatta.  Nya krafter hade satts i rörelse i de olika delrepublikerna.  Många ansåg att det enda sättet att slippa framtida diktatoriska kupper och centralstyre, var att bryta sig loss från unionen, och det är ju fullt förståeligt.  Republikerna reagerade i rent självförsvar. 
Vägen som Gorbachevs förslag om en "Union av suveräna stater" tidigare rullat så fint på, hade blivit knaggligare och knaggligare och nu efter kuppen var den bombarderad och fylld av gropar och hål.  Gorbachev fortsatte dock envist att färdas mot sitt mål. 

Men han kunde inte stoppa utvecklingen. Estland, Lettland och Litauen hade redan självständighetsförklarat sig. Även Ukraina bröt sig loss ur unionen.  Snart följde andra republiker efter och sönderfallet var ett faktum. 
Den 21 december 1991 - endast nio dagar före sitt 70-års-jubileum - upphörde Sovjetunionen att existera.  Unionen sönderdelades och de 11 delrepublikerna gick istället samman för att bilda OSS - oberoende staters samvälde. 

Gorbachev avgår                                                                                                                                                        .
Många hade ansett att Gorbachevs tid var över långt tidigare, men den 25 december meddelade Gorbachev definitivt att "I den situation som uppstått, upphör nu mitt presidentskap i USSR. "   Det fanns inte längre något land att vara president i. 

Gorbachev är fotfarande en energisk och aktiv kämpe för den globala freden och för en mänsklig, demokratisk socialism, som han själv kallar det.  Han  är involverad som ledare för flera olika  organisationer, bland annat: 
The Gorbachev Foundation (sedan 1992) - en partipolitiskt oberoende utbildningsfond som riktar 
                                                                           in sig på socio-ekonomiska och politiska studier för att 
                                                                           möta utmaningarna i dagens samhälle. 

 Green Cross International (sedan 1993)  - arbetar för ett hållbart samhälle genom att skapa 

harmoni i förhållandena människor sinsemellan, och 
                     mellan människan och naturen. Green Cross driver tre 
                     program:  ett för att skapa speciela miljöstadgar och en 
                     global miljölag, ett för att hjälpa krigsdrabbade 
                     områden och försöka "städa bort" vapen och dylikt, 
                     samt ett projekt för att hejda ökenspridningen och bistå 
                     områden som lider av vattenbrist. 
 
 
 
 
 
 

  Numer ägnar sig Gorbachev åt att göra reklam för Pizza Hut. 
 
 

Källförteckning: 
Mikhail Gorbachev - "Tre dagar som skakade omvärlden"  - Forum 1991 
Bo Kage Carlson - "Fler maktens profiler" - Natur och Kultur 1991 
Bonniers stora lexikon - Bonnier Fakta 1989 
 
 

Internet: (http://) obs! Detta är adresser. De fakta jag hittat finns på sidor inom dessa adresser. 
www.russia.net 
www.apb-speakers.com 
www.cs.indiana.edu 
www.gp.se 
www.learner.org 
www.maths.1th.se 
www.forerunner.com 
www.speakerseries.com 
www.dismantle.org 
www.encyklopedia.com 
www.cybercomm.nl 
search.biography.com 
www4.gve.ch 
 
 

upp, tack.