Som ni kanske vet, har jag spenderat det senaste halvåret på ridsportens högborg – Strömsholm i Västmanland.  Jag har gått en utbildning som heter ”Grundkurs A”. Kursens mål är dels att vara förberedande för hästskötarexamen (som är ett yrkesprov från hästhållningens yrkesnämnd) och dels att ge ridledarutbildningen som är det första steget på vägen till att bli ridlärare. Jag tänkte dela med mig av mina upplevelser, främst de lustiga och glada!!! 

 Själv hade jag hört många ”skräckhistorier” om Grundkursen. Hört att man fick mocka dygnet runt, rida ”omöjliga” körhästar och slava åt hippologerna. Så nog var jag lite fundersam när jag åkte på intagningsprovet i våras. Var det värt att satsa på ? Hur som helst så var jag en av de tretton som fick åka på upprop i början av augusti. Det var full fart från början men ändå gick nog mest energi åt till att bekanta sig med allt det nya! Rutinerna, anläggningen Strömsholm, varandra och lärarna! Agneta Aronsson var huvudlärare men vi hade en mängd andra lärare också, originalet Lasse Bilock icke att förglömma.

Dagarna började 06.30 med stalltjänst och slutade 16.30, dessutom kvällsfodring kl.20.00 var 2-4:e vecka. Varannan helg hade man helgtjänst med mockning, fodringar, utsläpp och ridning av en till tre hästar.  Kursen var delad i tre delar vad gäller stalltjänsten och vi var en tredjedel av tiden i varje stall: Röda, Vita och Agria-stallet.  I ”Agria” var dagarna längre, för där hade vi stalltjänst varje eftermiddag, till 18.00. 

Boendet var kanon – vi hade varsitt rum i Stora Åsvillan. Det var väldigt kul att bo så och vi på ”stora Ås” blev verkligen sammansvetsade i och med att vi umgicks dygnet runt och delade allt systerligt. Jag tror att var och en av oss har fått med oss något hem som vi lånat av någon annan….jag har en strumpa!!!
Dessutom har Strömsholm världens godaste skolmat, som serveras av 70-tals-Eva med utsvängda brallor och  Malin som är bakis på helgerna och ber oss ”säga till om det är något konstigt med maten…”

Vi red varje dag, halva klassen på förmiddagen, halva på eftermiddagen, varannan dag hoppning och varannan dressyr, (bra upplägg,  för då hann ridsåren läka efter dressyrpassen) utom på onsdagar då vi hade en lång ridtid som varierades med sitsträning, longering, uteritt eller träning enskilt för Agneta.

Utöver detta hade vi  ridlära, instruktörskunskap och -metodik, pedagogik, hästsjukvård (och första hjälpen för människor!!), avel, foderlära, fysiologi, exteriörbedömning, körning, häst- och stallvård, hovvård och tappskoutbildning, longering, häst vid hand och allmän hästkunskap!! Vi fick lite av varje!! Det som vi satsade mest tid på var ridningen och de elevledda lektionerna. Varje elev höll fyra elevledda lektioner under terminen. Det är ju inte speciellt mycket, men eftersom vi var deltagare på alla andras lektioner fick jag ändå ut en hel del av det. En av våra teorilektioner filmades och när jag såg den fick jag en chock; jag pratar ju dalmål!!! Som Gunde Svan…...

Så, nu har jag berättat om schemat. Men det viktigaste återstår: Min kurshäst Provencale!! Valack, 11 år, efter Racot-Diedron, brun, vit kota vä…..ursäkta, jag är miljöskadad av allt visande vid hand. Vi tar om det….”Salle” är ett litet, lätt och ganska ädelt halvblod  med den härligaste chokladbruna hårrem. En pålitlig och genomärlig och otroligt tillgiven häst som blir glad när man kommer för att rykta på kvällen. När han ser glad ut vet man att det verkligen är ärligt menat, och inte bara för att han ”alltid ser glad ut”. En kanonhäst att hoppa med, 100% ärlig på hinder. Mjuk och lydig att rida på marken, men ändå en utmaning – han går inte ”av sig själv”.  Oj, vad jag saknar honom…..

I början av terminen red vi mycket utomhus. Vi hoppade terräng på Österängar bortanför slottet och tog terrängmärket. Det var en bra början som gav oss lite mod och tog bort eventuell ”mesridning” på hinder som vissa lagt sig till med….(jag nämner inga namn!) Senare på terminen fick vi hoppa bana i STOOORA ridhuset och hoppa prov för bronsmärket till tonerna av Doctor McDoo. Yehaa!! Det tyckte både jag och Salle var stenkul!

Vi gjorde studiebesök nere på djursjukhuset och blev guidade på slottet. Om man vill, kan man gifta sig där i ”hänryckningens tid” med utsikt över pingsttävlingarna på gräsbanan !! En dag for vi på studieresa till Stockholm där vi besökte K1 och där fick vi höra hur den militära ridutbildningen går till: livrädda stackars grabbar som aldrig sett en häst förr ska på 20 lektioner lära sig ta hand om hästen samt rida så bra att de kan delta i beridna högvakten och rida genom Stockholm i skritt och trav, på kandar, med en sabel i ena handen och bägge kandartyglarna i den andra! Ord och inga visor…eller som vår bästis Pelle på K1 sa: Faller man av så är det bara att sitta upp igen!! Hej och hå. 

Vi fick prova på körning – dels ponnytravarna Iktus och Biggen med sulky, det var mycket ”buskörning” med slalom, voltstart och sådant. Som kontrast till det fick vi köra halvblod med en finare vagn, lite mer seriöst. Och som avslutning körde vi par med  halvbloden Mister och Orfeus framför en maratonvagn i kör- och vattenhindren vid Österängar!! Jag kände mig som Tomas Eriksson (fast han har två hästar till, och kör ännu fortare!!)

I dressyren hade vi väldigt mycket sitsträning i början, och de gånger vi red med stigbyglar går nog att räkna på en hand…men nyttigt var det!! Vi red dressyrprogram och ett caprilliprogram (hoppdressyr med hinder) och vi bytte hästar med varandra då och då. De gånger vi red ut gick det vilt till. Det ryktades att GkA hade de vildaste hästarna…I november hade vi en hubertusjakt eller rättare sagt en hubertusritt med svansbingo i en skogsdunge, då det var för blött i markerna för att kunna jaga på riktigt. 

Tappskoutbildningen var jätterolig och nyttig! Det är inte alls komplicerat att rikta och slå på en tappsko, så länge hästen står någorlunda still, men det är ändå inget jag skulle ha vågat göra innan!! En liten varning för äckelmagade bara: i början tränade vi på frysta, avkapade hästben….de ligger i en frys i hinderförrådet!

Tiden på Strömsholm gick fort även om det ibland kändes som om vi varit där hela livet….Strömsholm är som en egen liten planet, där man lever isolerad från resten av världen.  Som tur är har jag ju mina hörlurar, så jag kunde hålla koll på singeltopplistan!!
Vi hade rätt kul på kvällarna också, bla hade vi höstfest, lussespex och glöggkväll. Men vi hade inte svårt att somna efter dagarna!!

Grundkursen 2000 kommer att gå till historien som de ”tio små negerflickorna” som försvann en efter en. Vi var tretton från början men p.g.a. skador och avhopp var det bara nio kvar till slut….

Men jag klarade mig med endast en fika (avfallning = bjuda på fika) och var således kvar då det var dags för hästskötarexamen den 19 december. En hel dag fylld av praktiska och teoretiska prov blandade med spänd förväntan, och examinatorernas stränga blickar och intetsägande pokerfejs…..men det gick bra!! Jag och mina två bästa vänner klarade examen och gissa om vi jublade hela vägen till Markan för att fira våra rykande färska yrkesdiplomeringar med en fika!!

Dagarna fram till själva kursexamen präglades av blandade känslor: glädje över att snart få komma hem men sorg över att behöva lämna hästar och vänner samt ovisshet vad gällde betyg och framtid…..men så kom då den 22 december och det var dags att sätta P för allt. Vi red ut en sista gång – det var en kanonfin dag!!! Vi fick glögg och havre på Österängar och tog foton, och så red vi hem. Det hemska Gråt-och-Farväl närmade sig……vi fick betyg, tackade Agneta och alla andra, hade lunchstalltjänst, kramade om hästar och vänner igen och sedan for vi alla åt varsitt håll, och i bilen på väg till Mockfjärd satt en glad och belåten AKO som alltid kommer att minnas tiden på Strömsholm med en nöjd, nostalgisk och lite längtansfull min !!!!
 
 

     RS hemsida