Herbie
 Detta
är alltså den beryktade Herbie - stjärnan i mitt liv!
Han är ridskolehäst på
Gagnefs Ridklubb sedan 1991. Han är född 1984 och importerades
till Sverige från Irland. (Var annars hittar man en häst av
hans typ...?) Nu snackar vi rejäl häst, inga känsliga fullblodsben
eller ädla araböron, nej nej! Mig veterligen finns
det inga uppgifter kring Herbies uppfödare och härstamning men
visst påminner han om en Tinkerhäst, som ju verkar vara en väldigt
populär typ av häst i annonstidningar, som t.ex. "Hästfynd",
just nu.
Herbie - the trendsetter!
Herbie tycker jag är ett praktexempel
på att man inte ska döma hunden efter håren (inte hästen
heller för den delen). Han är inte alls så stor och tuff
på insidan som han ser ut på utsidan... han är faktiskt
en riktig "fegpropp" eller rättare sagt en häst med djupt rotade
instinkter - flykt är bästa försvar. Han är livrädd
för allt nytt och man kan bara med stor svårighet övertyga
honom att gå i täten på tex. en uteritt. Hinder är
otäcka och att hoppa en vattenmatta är ett livstidsprojekt när
man sitter på Herbie. Han är också den som "vaktar" när
de andra hästarna äter sitt kvällshö. Vi människor
tycker att han är feg och fjantig men han är ju egentligen den
som skulle klara sig bäst på prärien. De andra skulle bli
uppätna av sabeltandade tigrar som straff för sin oräddhet!
Hur är Herbie som ridhäst?
Även här finns anledning att omvärdera eventuella fördomar
mot "grova hästar med mycket hovskägg". Det här är
inget klunsigt okänsligt ångloksliknande kallblod som måste
ridas på skarpa bett - tvärtom är han mycket känslig,
smidig, kort i kroppen och har lätt för samling. Och han är
otroligt samarbetsvillig - utom när man ska rida i täten ut i
skogen, som sagt. En dressyrhäst! Tyvärr har han begränsningar
i gångarterna men traven kan man ju lätt jobba på och
till sin fördel har han sin känslighet och han är relativt
"lätt i framdelen".
Herbie är en toppenhäst
och dessutom är han go som få. Han får betyget fem sockerbitar!
(av fem)
 MacCoy
f. 1977
e. Värnbergs Castor
RC 7
u. Derrurush Heather
RC 198
ue. Thunder Bolt CSB
178
Mac Coy är nestorn på
GRK. Han är en connemara (som vuxit över ponnygränsen...)
född 1977 hos Ing-Marie Michaelsson i Nättraby. Han är ridskolehäst
på GRK sedan 1988. Nu är han alltså snart 24 år
fyllda men han blir piggare för var dag som går och är
aldrig halt eller sjuk. Lite stelhet och viss stumhet i steget är
allt som märks av åldern men å andra sidan har han alltid
haft ett mycket kort steg. När hästarna får rasa kring
i ridhuset (som ersättning för jättekletiga hagar) lever
han upp och spänner sig som den värsta hingst.
Jag har massa minnen tillsammans
med den här lille herrn. Jag var hans skötare under flera år
(fyra år, tror jag) och vi har tävlat på klubbnivå,
ridit luciatåg, varit bröllopsfölje och framförallt
haft så roligt! Mac Coy har introducerat mängder av barn
och vuxna till ridningens svåra men tjusningsfyllda konst på
ett otroligt sätt. Jag tror att alla älskar honom. En sån
här häst får en ridskola bara en gång.
MacCoy är en pärla!
 Chaplin
xx
(Rugby)
f. 6 april 1984 på stud.
Sottrup i Danmark.
e. Premier Violon
xx
u. Alice's Ruby xx
ue. Road House xx
Chaplin kom till GRK från
Danish Jockey Club. Han skulle egentligen ha blivit galoppör men han
var för långsam! En av ridklubbens bästa hästar genom
tiderna i såväl hoppning som dressyr. (Enligt mig...) Tyvärr
trivdes han inte så bra i miljön och var ofta konvalescent av
olika anledningar. Jag pysslade mycket med honom de sista åren han
var på GRK och vilken supergo kompis jag fick! En riktig personlighet
och en känslig häst - på gott och ont. Känsliga hästar
brukar ha svårt att palla med ridskolemiljön. Som tur är
fastnade GRK-medlemmarna P-O och Maria Kull för Chaplin och han fick
komma hem till dem - det var nog en snubbe där uppe bland molnen som
hade ett finger med i spelet för bättre ägare kunde han
inte få. Nu har han det hur bra som helst med sin nya kompis Kreol
som han kan domdera över i hagen hos P-O och Maria. Det är han
värd!
Zingo
Zingo kom till GRK 1989 från
en hästhandlare i Båstad. En tanig och skrämd "gatukorsning"
från Holland, utan några som helst papper eller uppgifter om
födelseår, uppfödare etc. Zingo var ett nervvrak när
han kom och han litade knappt på någon. Dessutom såg
han ut som en antilop....men vilken underbar häst som dolde sig under
ytan!! Här ser ni ett riktigt lejonhjärta, den ärligaste
häst som satt sina hovar på denna jord. Zingo hade en stor talang
- han hoppade ALLT. Han tog sig till riksfinalen i Junior Cup 1994 med
klubbryttarinnan Therese Krange. De kom tvåa i riksfinalen på
Strömsholm! Zingo var min älsklingshäst och han var helt
fantastisk. Han lotsade mig så fint runt banan på min första
tävling "ute" - en lokal hopptävling i Avesta där
vi red en LD och en LC. Jag styrde och han hoppade!!
Tyvärr var det inte så
bra med Zingos hälsa. På hösten efter Junior Cup blev han
sjuk med illaluktande näsflöde som rann och smetade överallt.
Under vårvintern 1995 fick vi reda på att han troligen var
en bra bit över 20 år (det var ju på tiden att någon
kollade tänderna...) och han opererades för bihåleinflammation.
På hösten 1995 genomgick han ytterligare en veterinärundersökning
och blev utdömd genast. Alla tänder i underkäken - utom
en - satt löst! Onsdagen den 15 november 1995 var en svart dag - då
åkte Zingo. Många tårar har jag gråtit sedan dess
men minnet av den tid Zingo fanns lever ändå starkast. Underbara
lilla häst!
|
